I en serie blogginlägg kommer jag att dyka ner i några olika områden som rör svensk skola, men som kanske inte alltid får så mycket uppmärksamhet, åtminstone inte på djupet. Journalister ställer sällan fördjupande frågor till politiker eller om de gör det så får de sällan några svar på sina frågor. Detta innebär att politiker kommer lindrigt undan oberoende av vad de säger om skolan och att många svenskar inte får så bra koll på svensk grundskola och hur det faktiskt fungerar.
Del 1 kommer att handla om begreppet valfrihet, ett begrepp som ofta används i debatten om svensk skola, men som inte alls är lika vanligt i andra länder när man debatterar grundskola. För några år sedan skrev jag ett inlägg om skolval och varför det är inbyggt i skolvalet att det inte fungerar om alla gör aktiva val (länk) och den här gången tänkte jag göra en djupdykning kring vad valfriheten innebär i praktiken: vad är det egentligen som föräldrar kan välja när det gäller svensk grundskola?!
Ordet valfrihet används ofta i meningen att föräldrar ska ha ökad valfrihet över sina barns skolgång och man syftar då oftast på att föräldrar vet bäst vad ens egna barn behöver och att ingen tjänsteman ska bestämma det, d v s: ”Makt att själv välja vad som är bäst för mitt barn!”.
Innan jag kommer in på valfriheten och skolan ska jag göra en parallell med att handla i en matvaruaffär och vad valfrihet innebär för mig som kund i samband med det.
Jag har friheten att välja vilken matvaruaffär jag ska handla i. Naturligtvis kommer jag i praktiken att välja en affär utifrån geografiskt läge, d v s göra mitt val utifrån vilka affärer som ligger tillräckligt nära för att det ska vara praktiskt för mig att handla där. Var jag bor (och var jag jobbar) är således avgörande för hur många affärer som är tänkbara för mig att handla i. Bor jag i en storstad eller på landsbygden har jag troligen rätt olika förutsättningar när jag gör mitt val. En del har i praktiken bara en affär att handla i och andra kan ha ett flertal att välja mellan. För min egen del finns det fem olika matvaruaffärer inom lämpligt avstånd att välja mellan.
Hade alla dessa fem affärer varit identiska, d v s haft exakt samma varor och exakt samma pris hade det inte spelat någon roll för mig vilken jag valt att handla i, så i konceptet valfrihet ingår att affärerna måste vara olika, vilket kan innebära t ex olika profil, olika prisnivå, olika sortiment, olika märken man saluför mm. I praktiken är det en kombination av alla dessa olika faktorer som affärer använder för att försöka locka till sig kunder.
När jag väl kommer till affären har jag valfriheten att välja fritt vilka varor jag vill köpa (resp vilka varor jag inte vill köpa) av de som finns i sortimentet. Det innebär att en del kunder handlar alla varor på samma ställe och en del kunder köper olika varor i olika affärer, t ex för att de vill ha bästa pris på de varor som de köper. Affärer har ofta nedsatta priser på vissa varor för att locka dit kunder och de räknar då med att de får sälja andra varor samtidigt, varor som de har högre marginaler på. Andra affärer har som profil att hålla låga priser, men då är det inte ovanligt att de valt en lokal med låg hyra eller att de har lägre personalbemanning i affären för att hålla ner kostnaderna.
Den kanske viktigaste aspekten av valfrihet när det gäller mataffärer är att jag nästa gång jag åker och handlar kan välja att handla i en annan affär. Det kan t ex bero på sortimentet i affären, att de höjt priserna eller på andra faktorer som t ex att jag blivit otrevligt bemött av personalen i affären och därmed vill välja att handla i en annan affär nästa gång. Just den här aspekten är dock dålig generellt sett när det gäller skolor. Det finns gott om forskning som visar att ett skolbyte under skolgången gör att en elev backar i sin akademiska utveckling. Att byta skola om man inte trivs, blivit utsatt för mobbning (självklart borde den elev som mobbar flyttas, inte den som blir mobbad, men det finns tillfällen där en mobbad elev behöver en nystart i en annan klass eller på en annan skola) eller liknande är självklart positivt. Elever som byter skola många gånger under sin grundskoletid lyckas dock sällan bra ur ett akademiskt perspektiv och det finns exempel på elever i Sverige som bytt skola mer än fem gånger under sin grundskoletid.
En elevs grundskolegång går inte att jämföra rakt av med att handla mat i en matvaruaffär, men trots detta anser jag att det går att göra vissa liknelser kring begreppet valfrihet, vad det innebär och vad det kan innebära, så om jag nu blickar tillbaka mot grundskolans värld och ser vad valfriheten innebär resp inte innebär där så ser det ut på följande sätt:
– I Sverige har vi skolplikt, vilket innebär att alla barn i en viss (grundskole)ålder måste gå i skolan. Plikt innebär att det inte är valbart. Om föräldrar håller sina barn hemma riskerar föräldrarna att få betala vite. Här finns orsaken till att ett flertal svenska familjer flyttat till Åland. Där har man möjligheten att hemskola sina barn eftersom det råder läroplikt, inte skolplikt.
– Skolan har nationella styrdokument i form av skollag och läroplan. Dessa är gemensamma för alla skolor (i samma skolform), d v s gäller för alla grundskolor i Sverige. Föräldrar har ingen möjlighet att påverka dessa oberoende av om man tycker styrdokumenten är bra eller dåliga. Det är regering och riksdag som bestämmer vad barnen ska lära sig i skolan. Enda möjligheten man har att påverka är att rösta på ett annat parti i nästa val, men det är långsamma processer, så troligen hinner ditt barn gå ut grundskolan innan det blir någon förändring.
– I grundskolan fins en timplan som detaljstyr hur mycket garanterad undervisningstid alla skolämnen ska ha per stadium (låg/mellan respektive högstadiet) (Länk till timplanen).
Tiden fördelas på följande sätt enligt nuvarande timplan: Eleven ska ha 6 890 timmar garanterad undervisningstid under grundskolan. Av dessa är 177 timmar elevens val och max 600 timmar kan vara skolans val, men med följande restriktioner:
Vid skolans val får antalet timmar i timplanen per stadium för ett ämne eller en ämnesgrupp minskas med högst 20 procent. Det är däremot inte tillåtet att minska antalet timmar för svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik.
Timplanen är golv, d v s den tid som eleverna minst ska ha, men i praktiken är den ofta även tak, då det kostar mer pengar för en skola att erbjuda mer undervisningstid än det som är garanterad undervisningstid. De flesta skolor ligger alltså i praktiken väldigt nära den garanterade undervisningstiden.
Den tid som skolan kan styra över för att erbjuda en profil som skiljer sig från andra skolor är således de 600 timmar som är skolans val. Det motsvarar ungefär 8,7% av den garanterade undervisningstiden. Lägger skolan ihop skolans val och eleverna val kommer man upp i ca 11,4% av den garanterade undervisningstiden. Ca 90% av tiden som en elev går i grundskolan läggs alltså på samma ämnen och innehåll (timplan resp läroplan) oberoende av vilken grundskola eleven går på. Timplanen bestäms av regeringen. Nu har Regeringen givit Skolverket i uppdrag att revidera timplanen och en av förändringarna som föreslås är att tiden för elevens val ska flyttas över till andra skolämnen där behov finns. Skolor har alltså möjligheter att profilera sig, något som är helt avgörande för att det ska vara intressant att kunna göra val som förälder, men det är en väldigt liten del (ca 10%) av den totala tiden som får användas till detta.
– När man söker till en skola (gör ett aktivt skolval) har man som förälder ingen möjlighet att välja vilken/vilka lärare på skolan som ens barn ska ha. Det bestäms av rektor.
– Man kan som förälder lämna önskemål om klasskamrater, t ex att man villl att ens barn ska gå i samma klass som barnets bästa kompis, men sist och slutligen är det rektor som bestämmer vilka barn som går i vilken klass. I praktiken är lärarna oftast delaktiga i att ta fram ett förslag på vilka elever som ska gå i samma klass, men beslutet är rektors. Detsamma gäller när en elev vill byta klass.
– Innehållet på lektionerna är det lärarna som bestämmer utifrån de styrdokument som skolan har. Rektor har i sin tur ett ansvar att säkerställa att lärarna på skolan följer läroplanerna.
– Vilka läromedel som används på en skola är det lärarna och rektor som har ansvar för.
– Skolans lokaler, tillgång till skolbibliotek etc kan man som förälder inte påverka. Är man inte nöjd kan man söka en annan skola för sitt barn.
– Skolans skolgård kan man som förälder knappt påverka (förutom genom t ex föräldraråd). Är man inte nöjd kan man söka en annan skola för sitt barn.
Det man kan göra är alltså att önska vilken skola man vill att ens barn ska gå på, men det finns inga garantier att man får en plats på önskad skola (fristående skolor kan ha kö (vilket kommunala skolor inte kan ha), vilket inneburit att kötiden varit avgörande för om man kunnat få plats eller inte) om skolan är populär. Om jag går tillbaka till jämförelsen med att handla i affären där det ungefär som att jag skulle önska vilken affär jag vill handla i, men det är inte säkert att jag får handla i den affären; jag kan tvingas handla i någon annan affär och när jag väl kommer till affären skulle 90% av mina inköp bestämmas av någon annan.
I praktiken är det alltså väldigt lite av det som sker i grundskolan som föräldrarna kan välja eller påverka, det mesta är tvång och/eller bestämt av någon annan. Det vi kallar för valfrihet i skolans värld skulle nog inte kallas för valfrihet i någon annan verksamhet. Vill vi ha valfrihet på riktigt är det här vi borde börja!
Om de politiska partier som tycker valfriheten är viktig verkligen menar det borde de t ex jobba för att ersätta skolplikten med läroplikt och öppna upp möjligheten att påverka flera av de saker som jag beskrivit i texten ovan, inte bara att föräldrar får önska vilken skola deras barn ska gå i. Jag har dock inte hört något av dessa partier prata om något annat än möjligheten att välja (d v s önska) vilken skola ens barn ska få gå i. Man måste också ha en plan för hur man hanterar de skolor som elever av någon anledning väljer bort (inte bara säga att vissa skolor ska läggas ner) och som med nuvarande regelverk på sikt blir dåliga skolor (i ett system där jag ska välja kan inte alla skolor vara lika bra; då är valet i princip meningslöst, så ”systemet” vi har i Sverige idag skapar bättre och sämre skolor; vilka skolor som är bra resp dåliga är dock mycket svårare att svara på än de flesta tror, men den frågan skriver jag om i ett annat kommande inlägg). Att säga att vi har valfrihet i Sverige när det gäller grundskola är i allra högsta grad en sanning med modifikation, d v s bara för att det sägs många gånger blir det inte sant; det vi har frihet kring är väldigt begränsat och inte så väsensskilt som i vissa andra länder som t ex Finland. I Finland får alla barn en skolplacering på en skola som ligger geografiskt nära, men även där kan föräldrar önska att ens barn placeras på en annan skola. Inte heller i Finland finns dock någon garanti att man får en plats på önskad skola. Föräldrarna kan välja att hemskola sina barn om man så önskar eftersom man har läroplikt, inte skolplikt. Det råder dock ingen hysteri kring skolfrågor i Finland och politiker på riksnivå har inte heller fingrarna i syltburken, d v s de försöker inte detaljstyra skolan, utan de lämnar det ansvaret till professionen. Det sistnämnda är något som svenska politiker på riksnivå kan lära sig av!
Nästa gång du hör politiker prata om skola och valfrihet har du om du läst ovanstående text ett bra underlag för fördjupande frågor så politikerna får utveckla vad de egentligen menar när de pratar om valfrihet!
