Här är texten från min sommarpod (sommarpod.se).
Jag tänkte prata om framtidens skola.
Det finns många olika begrepp som man skulle kunna fördjupa sig i, t ex BFL, STL, IKT, 1-1, Synligt lärande, matematiklyftet, förmågor, utveckling, Samverkan, 21st century skills, entreprenörskap, gamification etc
Istället för att fördjupa mig i dessa vill jag zooma ut och titta på helheten, d v s det system som skolan är.
Både elever och lärare behöver en känsla av sammanhang, d v s i det här fallet att man förstår hur skolan fungerar som system. Gör man inte det är det svårt att förstå sin egen roll.
Om man vill veta något om framtiden är det bra att börja med att titta i backspegeln och se vad man kan lära sig från det som varit.
Jag tänkte börja med läroplanen och backar tillbaks till LPO-94. I svensk skola infördes plötsligt målstyrning som en blixt från en klar himmel! (men timplanen försvann ingenstans)
Grundtanken med timplanen är i stort sett:
Alla gör mer eller mindre samma saker och håller på lika länge.
Grundtanken med målstyrning är nästan motsatsen: Man utgår från där man befinner sig/vad man kan och bestämmer vart man ska/vad man ska lära sig. Utifrån det bestämmer man sedan den bästa vägen!
Exempel:
”Timplanestyrd styrketräning”: Alla tränar samma övningar (bicepscurl), väljer samma vikter och man gör lika många repetitioner.
”Målstyrd styrketräning”: Man kan göra samma övningar (t ex bicepscurl) men några kanske behöver träna benen istället, men använda olika tunga vikter och göra olika många repetitioner.
Implementeringen av LPO-94 var inte mycket att hänga i julgranen och följdaktligen lärde sig inte lärarna att jobba målstyrt 1994.
Hur många känner du som ”jobbar” målstyrt på sin fritid. Ganska få skulle jag tro om du inte är idrottare. Det finns några andra grupper som också är vana att jobba målstyrt men det är inte så vanligt. Jag har ingen statistik som stöd i den här frågan, men jag skulle gissa att över 90 % av Sveriges befolkning är väldigt ovana att jobba målstyrt. Det innebär att mindre än 10% är vana att jobba målstyrt. De flesta av pedagogerna/lärarna i skolan hör till de 90 % som inte är det. Att själv som lärare inte kunna jobba målstyrt och försöka lära elever jobba målstyrt är ungefär att som analfabet försöker lära andra att läsa. Jag är övertygad om att ingen politiker skulle föreslå att analfabeter ska lära andra att läsa, men att de som inte kan jobba målstyrt ska lära eleverna hur man gör det verkar inte vara något problem.
Om man har en diskussion kring t ex formativ bedömning så menar jag att den diskussionen blir irrelevant om man inte förstår vad det innebär att jobba målstyrt. Den feedback som en pedagog/lärare ger handlar om att riktningskorrigera så att eleven når sina delmål och mål. Finns det inga delmål och mål finns det heller ingenting att riktningskorrigera och därför blir feedback ett verkningslöst instrument. Två konkreta exempel för att belysa målstyrning:
1. Tänk dig en person som är överviktig och som vill gå ner i vikt. Kommer den att lyckas bättre om den sätter upp ett långsiktigt mål som den bryter ner i delmål eller om den inte alls sätter upp mål? Jag är övertygad om att den som inte sätter upp mål inte heller kommer att kunna gå ner i vikt (önsketänkande kallar jag det då). Det är inte säkert att den som sätter upp mål och delmål lyckas heller, men den har mycket större chans att lyckas och framförallt kan den utvärdera hur det gått och vad personen kan göra annorlunda om hon/han inte når sitt första delmål.
2. Visualisera de personer som ger nyårslöften. Det är ofta väldigt bra saker man vill åstadkomma (t ex motionera mer, sluta röka, äta nyttigare etc), men man förmår inte att jobba målstyrt för att nå det man gett som nyårslöfte och därför misslyckas upp mot 95% av alla nyårslöften. Det slutar med att de hoppas att de ska sluta röka/motionera/äta nyttigare, men ”gör man ingen beställning (sätter upp mål och delmål) blir det heller ingen leverans (resultat/förändring)”.
När vi i skolan har både timplan och målstyrning är det ett problem. Det är ungefär som att köra bil på både vänster och höger sida i trafiken. Oberoende av vilket system som man tycker är bäst så borde man RENODLA så att vi har bara ett system.
De flesta personer jag pratar med som jobbar inom skolan är inte ens medvetna om det här problemet och är man inte medveten om ett problem är det svårt att göra något åt det!
LGR-11 utgår också från målstyrning, så för att vi om 15 år inte ska kalla läroplanen för den nya läroplanen behövs det omfattande kompetensutveckling för lärarna! Än bättre hade det varit med en bättre implementering, men implementeringsfasen är över nu….
Målstyrning i korthet:
– Var är jag/vad kan jag?
– Vart ska jag/Vad ska jag lära mig?
– Vad är nästa steg för att komma mot delmålet/målet?
Det blir naturligt med formativ och summativ bedömning, det blir naturligt att eleverna tar eget ansvar och är delaktiga i planering, genomförande och utvärdering mm
IKT och 1-1 är troligen den starkast växande sektorn i sverige alla kategorier just nu. Ansvaret för att det blir bra ligger hos enskilda skolor. Den nationella satsning som genomförts, PIM, var tyvärr inte vad som behövs för att pengarna som läggs ut på att köpa datorer och lärplattor till eleverna inte ska vara kastade i sjön. Ett systemfel! KOMPETENSUTVECKLING avgigantiska mått behövs! (blunda och tänk på en genomsnittslärare så förstår du vad jag menar)
LGR-11 Stor osäkerhet råder bland lärarna, särskilt hur man ska bedöma och betygssätta! Idag har vi 100-tals eller 1000-tals olika tolkningar av LGR-11 bland sveriges lärare. Nationella prov – hjälper tyvärr inte lärare vid betygssättningen (hur man ska tänka när man sätter betyg). (t e x B och D på ett delprov i år 98 på NP….) Förvirrande är bara förnamnet!
Ingen bra grund för en likvärdig skola.
BRISTANDE IMPLEMENTERING!
KOMPETENSUTVECKLING av gigantiska mått behövs när det gäller bedömning och betygssättning
Mer tid till eleverna eller mer administration? All forskning visar att läraren är den viktigaste faktorn. En lärare som sitter med administrativa uppgifter är inte den lärare som forskningen syftar på!
RENODLA!
Min slutsats:
RENODLA SKOLAN
BÄTTRE IMPLEMENTERING AV DE NYHETER SOM INFÖRS I SKOLAN
KOMPETENSUTVECKLING
LÄR ALLA (LÄRARE OCH ELEVER) ATT JOBBA MÅLSTYRT
Detta är de fyra viktigaste faktorerna för att skolan inte ska fortsätta upprepa de misstag man gjort tidigare. Lyckas man med detta kan man börja diskutera detaljer och jag är övertygad om att vi får en bra skola i Sverige i framtiden!
Är du intresserad av att läsa om mer av mina tankar kring skolan så hittar du mig på Twitter. Mitt alias är @Aland72.