I del 4 av bloggserien om svensk skola handlade det om skolinspektionen och processen kring att stänga en enskild skola. Del 5 handlar också om Skolinspektionen och varför jag inte tror att Skolinspektionen är vägen till högre kvalitet i svensk skola.
Tidigare delar i serien:
Del 1 (Valfrihet – öppnas i en ny flik)
Del 2 (Etableringsfrihet – öppnas i en ny flik)
Del 3 (Lärare – öppnas i en ny flik)
Del 4 (Skolinspektionen – öppnas i en ny flik)
Den här gången börjar jag med en anekdot. För drygt 10 år sedan jobbade jag som skolledare på en grundskola när skolinspektionen gjorde en inspektion. När vi satt i konferensrummet på skolan och pratade med inspektörerna väntade jag på att de skulle ta upp frågan om varför många elever på skolan hade högre betyg i ämnet matematik i år 9 jämfört med resultaten på de nationella proven. Döm om min förvåning när de aldrig ställde den frågan! Jag minns inte exakt hur många elever det handlade om, men tror det var runt 22-23% av eleverna. När jag insåg att de inte ställer den frågan så ställde jag den själv. Jag var dock inte förberedd på svaret jag fick. Svaret löd: Ni har bättre siffror än genomsnittet i Sverige, så det är inte ett problem.
Alla skolor kan inte vara bättre än genomsnittet, men problemet med den inställningen de visade vid inspektionen är att genomsnittet kan förändras över tid och om hälften av skolorna inte ens får den frågan vid en inspektion så upplever de flesta av skolorna troligen att det är helt ok att det ser ut på det sättet och då ökar förstås risken att det medelvärdet förskjuts åt ”fel” håll för varje år som går.
År 2015 gjordes en bra visuell sammanställning över alla enskilda skolors betyg vs resultat på nationella proven i år 9. En kolumn över x-axeln visar hur många procent av eleverna som i genomsnitt fått högre betyg än resultaten på de nationella proven. På motsvarande sätt innebär en kolumn under x-axeln att eleverna i genomsnitt fått lägre betyg än resultaten på de nationella proven. Antalet skolor är så stort att det inte går att urskilja enstaka kolumner (d v s enstaka skolor). Observera att det är genomsnittet på en skola som visas, vilket innebär att enstaka elever kan ha ett annat utfall.
I Svenska får eleverna på majoriteten av skolorna högre betyg än resultaten på de nationella proven. På skolan längst till vänster får eleverna i genomsnitt ett betyg som är drygt ett betygssteg högre än resultaten på de nationella proven. Några skolor (längst till höger i bilden) har i genomsnitt lägre betyg än resultaten på de nationella proven.
I engelska ser bilden ut ungefär så som den borde göra i alla ämnen. En del elever får högre betyg än resultaten på de nationella proven, många får samma betyg och en del får ett lägre betyg än resultaten på nationella proven. Det finns en viss förskjutning åt andra hållet i engelska jämfört med i svenska, d v s det verkar som lärarna är lite restriktiva med att ge eleverna det betyg som motsvarar deras prestation på de nationella proven.
I matematik är situationen i Sverige svår att förstå. En överväldigande majoritet av skolorna sätter i genomsnitt högre betyg än resultaten på de nationella proven och som vi kan se finns det många skolor (längst till vänster) där man har en nettoavvikelse på 60% eller mer. Skolan allra längst till vänster har en nettoavvikelse på hela 200 procent! Det betyder på att eleverna på den skolan i genomsnitt fått ett betyg som är två (!) betygssteg högre än deras betyg på det nationella provet i matematik. I just ämnet matematik finns det knappt någon tid kvar på terminen efter att de nationella proven är genomförda, då de har genomförts sent på vårterminen, så proven testar elevernas kunskaper i ämnet strax innan eleverna går ut år 9.
Den exakta kopplingen till anekdoten jag inledde blogginlägget med är svår att göra, men det är otvivelaktigt att skolinspektionen inte lyckats förhindra den här effekten och att skolinspektionerna inte lyckats vända utvecklingen. Alla skolor som finns med i bilden har ju inspektioner av Skolinspektionen med viss regelbundenhet.
I ämnen där det inte finns nationella prov sätts än mer överbetyg (jag vill inte kalla det för glädjebetyg, för det är inte glädjebetyg (på samma sätt som en prostituerad inte är en glädjeflicka); med överbetyg menar jag att eleven får ett betyg som är högre än elevens kunskaper i ämnet motsvarar) än i de ämnen där det finns nationella prov. Det finns tämligen många exempel på skolor i Sverige som har obehöriga lärare i praktisk-estetiska ämnen där många eller i vissa fall nästan alla elever får betyget A. Jag vill dock inte peka ut enstaka skolor, utan jag skriver i den här serien om systemfelen i det svenska skolsystemet, men vill man så är det inte svårt att hitta enskilda skolor som sticker ut i Skolverkets databas. Allt detta känner skolinspektionen förstås till, men läget förändras inte märkbart över tid.
Här kommer en till anekdot inom samma område:
En lärare på twitter beskriv häromdagen en skola (med data från Skolverkets statistikdatabas redovisad); en skola som har bland de högsta avvikelserna i Sverige mellan nationella provresultaten och betygen. Läraren länkar in Skolinspektionen i tråden och undrar varför Skolinspektionen inte gör något?
Skolinspektionen svar:
”Vi genomförde granskning av skolan våren 2022 och då fanns inte något underlag om avvikelser eftersom det inte genomfördes några nationella prov de två föregående åren.”
Hur såg det då ut i Sverige innan 2015? Här kommer data från 1998-2006 (Nationella prov i år 9 infördes år 1997):
Genomsnittsskillnaden mellan betyg på nationella prov och betygen (genomsnitt på nationella nivå) i svenska.
Läget 1998-2006 påminner starkt om det år 2015. I Svenska får många elever ett överbetyg mot vad de visat på de nationella proven, i engelska är det tämligen balanserat och i matematik är skillnaderna störst.
Här kommer bilder från år 2006:
Kurvorna ser likadana ut som de gjorde 2015. Maxavvikelsen i matematik är dock 94% (mot 200% 2015), d v s eleverna på den skolan fick i genomsnitt nästan ett betygssteg högre i slutbetyg jämfört med betygen på de nationella proven.
Hur ser det ut nu? Det är svårt att svara på eftersom de nationella proven inte varit obligatoriska under pandemin. Det finns dock mycket som tyder på att läget är tämligen oförändrat. Här är diagrammen från 2019. Vid det här laget känner du igen utseendet på kurvorna (observera att det är en annan ordning på ämnena i bilden nedan jämfört med de diagram jag visat tidigare):
Det som kan vara värt att nämna i sammanhanget är att betygssättning är den striktaste myndighetsutövningen som görs av lärare på skolor. Eftersom det inte gått att överklaga ett betyg är hela processen inget som kan göras utan ett stort ansvarstagande. Att det har sett ut på detta sätt ända sedan de nationella proven infördes, d v s i drygt 20 år, och det kontrollorgan som svensk skola har inte har förmått att ändra på läget gör att jag inte hyser särskilt stor tilltro till de som föreslår att en Skolinspektion med mer muskler är lösningen på problemen som finns inom svensk skola.
Det är alltför många skolor som gör på samma sätt inför en skolinspektion som många gör när bilen ska till bilbesiktningen; man lägger nästan allt krut på att inte få en anmärkning. Kommer man undan med att skillnaderna mellan de nationella proven och betygen är orimligt höga kommer det att fortsätta år efter år, vilket är precis vad vi sett under drygt 20 års tid. Skulle skolorna med störst avvikelser tvingas stänga ner sin verksamhet skulle vi snabbt se en stor förändring, men nu rullar allt på år efter år. När det gäller skolorna skulle krutet behöva läggas på att få den bästa möjliga verksamheten för eleverna, inte på att undvika att få en rödmarkering i en checkbox, vilket skolinspektionens inspektioner för ofta sist och slutligen handlar om.
