I går skrev jag ett blogginlägg om kommunikation och hur man måste analysera vilken typ av kommunikation det handlar om innan man bestämmer hur man ska hantera och bemöta kommunikationen. I mitt twitterflöde idag dyker det (som på beställning) upp ett konkret exempel som belyser exakt det jag skrev om igår.
SVD publicerade idag (20150823) en debattartikel där två personer som representerar Timbro debatterar lärarlegitimationen.
Jag påminner om definitionen av en debatt (som jag skrev om igår):
”En debatt är ett formaliserat och reglerat system för logisk argumentation där två eller fler debattörer försöker övertyga en grupp åhörare i en avgränsad fråga. Ordet debatt kommer från franskans de- ‘av, från’ och battre ‘kämpa’, och betyder slå sönder (motståndarens argument)”. I en debattartikel blir det egentligen inte någon debatt mellan två eller flera debattörer, utan de som skrivit artikeln försöker övertyga läsarna om att skribenternas tolkning är riktig.
Den eller de som skriver en debattartikel har alltså ett enda syfte, nämligen att övertyga den andre parten att den/de som skrivit debattartikeln har rätt (inte om att lyssna in vad den andra parten tycker eller har för sakargument för att skribenten ska ändra uppfattning).
I det här specifika fallet får man således börja med att ta reda på vad Timbro står för för att veta vilken agenda de har. En sökning på deras hemsida ger följande:
”Timbros uppdrag är att utveckla idéer och långsiktigt bilda opinion för marknadsekonomi, fri företagsamhet, individuell frihet och ett öppet samhälle.”
När man förstår vad en debattartikel har för syfte och vilken agenda som Timbro har är det inte konstigt att de kommer fram till slutsatsen att lärarlegitimationen ska bort. Lärarlegitimationen är ju ett ”hinder” (ur Timbros perspektiv) som innebär att vem som helst inte kan jobba som lärare (d v s då gäller inte fri företagsamhet) och legitimationen pressar upp lönerna vilket ökar lönekostnaderna (något som marknadsekonomin inte gillar då lönekostnaderna i skolan är den enskilt största utgiften vilket i sin tur avgör om man kan tjäna pengar på att driva en skola (lärare på friskolor har i genomsnitt lägre lön än lärare i kommunala skolor)). Bägge dessa saker är Timbro för och då är lärarlegitimationen något som per automatik är dåligt och hindrar deras agenda. Att Timbro (eller representanter för Timbro) skulle komma fram till en annan slutsats än att lärarlegitimationen är dålig och ska bort är väldigt otroligt, då det skulle gå mot det som är Timbros uppdrag.
Samma resonemang gäller när en tankesmedja skriver en debattartikel:
”En tankesmedja är en mer eller mindre lös sammanslutning av skribenter och intellektuella som har som syfte att påverka den politiska opinionen. Ofta är tankesmedjorna knutna till ett politiskt parti, arbetsgivarorganisation eller fackförening. Ett viktigt kriterium för att bedöma om det är en tankesmedja eller inte är om sammanslutningen aktivt försöker delta i samhällsdebatten och tillgängliggöra och sprida sina idéer och tankar till allmänheten. Jämför med lobbying.”
Hur ska detta då bemötas?
Eftersom de som driver en debatt per definition inte är intresserade av dina sakargument ska den inte bemötas som en diskussion, d v s det ger ingenting att skriva en text som bemöter sakargument i debatten.
Ska man då låta bli att göra något?
Absolut inte. Man ska sprida en annan bild där man sakligt tar upp fakta och visa på att det finns andra förklaringar och orsaker, men den bilden ska spridas för vad den är, inte som motargument i en debatt.
I det här specifika fallet skulle man kunna lyfta upp att den betygsinflation som finns i svensk skola troligen beror på att det finns många obehöriga som jobbat inom skolan (att tro att ”vem som helst” kan sätta rättvisa betyg inser man direkt är en utopi när man tittar på hur kunskapskraven i läroplanen är formulerade) samt den konkurrenssituation (skolor är beroende av ett bra rykte för att få många elever och det i sin tur ger inkomster i form av mer skolpengar så att skolan går runt) som gör att skolor känner sig tvungna att ge s k ”glädjebetyg”. Att då använda betygen och att skolor med många behöriga lärare sätter lägre betyg som ”bevis” på att lärarlegitimationen är verkningslös (eller t o m kontraproduktiv) känns magstarkt. En troligare förklaring är att behöriga lärare i större utsträckning ger rättvisa betyg (jämfört med obehöriga lärare).
Betyder det att allt som skrivs i en debattartikel är vinklat och nonsens?
Absolut inte. I texten kan det finnas saker som är korrekta och som tolkats på ett rättvisande sätt, men slutsatsen man kommer fram till är i stort sett alltid vinklad utifrån den agenda som man driver. I fallet med lärarreformen finns all orsak att diskutera reformen (t ex handläggningstiderna för att få en legitimation, bristen på lärare, hur betygssättningen ska gå till när det saknas en behörig lärare mm), men inte att debattera lärarlegitimationen med en på förhand given agenda.
