Olika betyg för samma uppgift

Idag var det en artikel i Aftonbladet om tre elever som lämnade in samma skrivuppgift och som bedömdes olika, d v s de fick olika betyg på uppgiften. Det är på en skola som jag bor nära och i den kommun där jag jobbat i en av skolorna i 15 år. 

Detta tycker jag är oerhört intressant att reflektera och analysera kring. Jag tänker att de som läser artikeln/ser inslaget spontant kan reagera på olika sätt:

1. Några kanske skuldbelägger eleverna (ser det som fusk att de lämnat in samma skrivuppgift). Vad hade hänt om de fått samma betyg och det varit ett bra betyg, skulle de inte sagt något då?
2. Några kanske tänker att det är den berörda läraren/lärarnas fel (det var två olika lärare, den ena fick två identiska skrivuppgifter, men inlämnade vid olika tidpunkter och den andre fick en skrivuppgift). Att lärarna lägger in (medvetet eller omedvetet) värderingar kring eleverna och deras prestationer som i sin tur påverkar bedömningen.
3. Några kanske tänker att det är Rektorns ansvar. Rektor ska ju skapa förutsättningar för lärarna att kunna utföra sitt jobb på ett korrekt sätt.
4. Någon kanske tänker att det är kommunens ansvar. Kommunen ska ju skapa förutsättningar för verksamheten i kommunens skolor.
5. Några kanske tänker att skolverket har en del i skulden genom sitt sätt att formulera kunskapskraven i läroplanen (d v s att de är tolkningsbars och därmed kan olika lärare bedöma samma uppgift på olika sätt).

En del kan förstås tycka att flera av ovanstående har skuld i situationen.

Jag är övertygad om att exakt samma sak skulle kunna hända på hundratals olika skolor i Sverige. Därför tycker jag synd om de lärare och den rektor som nu hamnat i riksmedias rampljus och som får ta ansvar för vad jag menar är ett systemfel.

Jag ska utveckla hur jag tänker och vad jag syftar på. Innan dess vill jag dock kommentera eleverna och det som de gjort. Jag antar (jag känner inte eleverna) att de burit på en känsla av att bedömningar kan ske på ett sätt så att det inte bara är prestationen som väger in och att de därför känt att de på något sätt måste testa systemet (lärarnas bedömningar). Att som elev gå till en lärare och säga att man tror att läraren gör olika bedömningar (medvetet eller omedvetet) beroende på vilken elev det handlar om är inte lätt för en elev och det är inte heller säkert att det skulle leda till något konkret, så ur det perspektivet har jag full förståelse för sättet som eleverna agerat. Enda sättet att åtgärda brister i ett system är att synliggöra dem och det har eleverna gjort. Jag anser således att de inte ska skuldbeläggas på något sätt.

Om vi tittar på kunskapskraven i Svenska för år 9 (jag har valt ut kunskapskrav på C-nivå, då elevernas betyg på skrivuppgiften var B, C och D):

Eleven kan skriva olika slags texter med relativt god språklig variation, utvecklad textbindning samt relativt väl fungerande anpassning till texttyp, språkliga normer och strukturer. De berättande texter eleven skriver innehåller utvecklade gestaltande beskrivningar och berättargrepp samt dramaturgi med relativt komplex uppbyggnad. Eleven kan söka, välja ut och sammanställa information från ett relativt varierat urval av källor och för då utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang om informa­tionens och källornas trovärdighet och relevans. Sammanställningarna innehåller ut­vecklade beskrivningar och förklaringar, utvecklat ämnesrelaterat språk samt relativt väl fungerande struktur, citat och källhänvisningar. Genom att kombinera olika text­ typer, estetiska uttryck och medier så att de olika delarna samspelar på ett ändamåls­ enligt sätt kan eleven förstärka och levandegöra sina texters budskap. Dessutom kan eleven ge utvecklade omdömen om texters innehåll och utifrån respons bearbeta texter mot ökad tydlighet, kvalitet och uttrycksfullhet på ett relativt väl fungerande sätt.

Om jag ber dig gå tills du kommer till en relativt hög byggnad, när skulle du stanna? Ett vanligt hus, ett tvåvåningshus, ett trevåningshus, ett femvåningshus, ett tiovåningshus, Globen?

Det är rätt självklart att olika personer skulle svara olika på den frågan. Begrepp som relativt väl, relativt god, relativ har ingenting i kunskapskrav att göra (det är ett målstyrd system), men ändå finns de där. Det innebär att lärarna har en oerhört svår uppgift att göra rättvisa bedömningar och att det t o m är sannolikt att om två lärare bedömer samma uppgift är det troligt att de gör olika bedömningar just p g a alla de värdeord som finns i kunskapskraven.

Det är lätt att säga att lärare ska sambedöma eller avidentifiera eleverna innan bedömning görs för att försöka lösa den här svårigheten, men i praktiken är det inte så enkelt. Orsaken till det är framförallt två:

1. En stor del av att bedöma en elevs kunskaper kommer inte från prov/inlämningar, utan från lektionstid och det eleven visar att eleven kan då. Om man tänker att elevernas kunskap ska bedömas utifrån prov och inlämningsuppgifter har man inte förstått hur målstyrning fungerar. 
2. Om jag tar en NO-lärare på högstadiet som exempel så finns det i NO-ämnena och teknik drygt 50 kunskapskrav (om man delar upp kunskapskraven i de olika delar som de består av) som ska bedömas. Har läraren 100 elever som den undervisar innebär det att läraren måste göra över 5000 kvalitativa bedömningar under ett läsår, och då har läraren bara gjort en bedömning per elev inom varje kunskapskrav. Helt orimligt att tro att det går att göra alla dessa bedömningar tillsammans med sina kollegor.

Jag anser således inte att lärarna ska skuldbeläggas för att det kan bli fel vid bedömningar (om det inte är så att en lärare medvetet ger en elev ett lägre eller högre betyg än elevens prestationer motsvarar – i så fall är det tjänstefel och det är allvarligt!).

Rektor har alltid ett ansvar för sin verksamhet, så det går inte att säga att rektor är oskyldig, men oberoende av hur mycket rektorn låter lärare jobba med bedömningsfrågor, skapar möjligheter till sambedömning etc så kommer alltid den här risken att finnas kvar. Jag anser därför inte att det är rektors fel (sen kan jag säga att jag inte vet hur mycket man jobbar med sambedömning i den aktuella skolan, men i kommunen som det handlar om vet jag att man gör det t ex vid nationella prov). 

Kommunens ansvar: svårt för kommunen att ta ansvar för det som enskilda lärare gör. Däremot har kommunen alltid ett ansvar, så det går inte att friskriva sig helt.

Skolverket: Jag menar att det är systemfel som skolverket har ansvar för som gör att det blir på det här sättet. Skolor kan jobba med sambedömning, avidentifiera elevarbeten vid rättning etc, men skolan kommer aldrig att kunna garantera att elever får rättvisa bedömningar/betyg så länge kunskapskraven är formulerad på det sätt som de är. Bedömning och betygssättning utifrån kunskapskraven i LGR-11 är i nuläget en ”bedömningssport” och då blir det brister i likvärdigheten! 

Att skolverket öppnat för möjligheten att sätta betyg på enskilda uppgifter (något som skolverket inte borde tillåta) har jag skrivit om tidigare, bl a här http://www.jlsu.se/betyg-rena-vilda-vastern/ 

Att lärare sätter betygen B och D på enskilda uppgifter beror också på skolverkets otydliga styrning i betygsfrågan. Det finns inte några kriterier för B eller D i kunskapskraven och därför borde det vara en omöjlighet (och gör en lärare en bedömning baserad på många kunskapskrav så menar jag att man sätter betyg mitt i terminen, något som inte får göras (betyg sätts i slutet ev terminerna)), men eftersom skolverket envist hävdat att det inte är reglerat hur lärare får använda betygsbeteckningar så gör olika lärare olika!  Skolverkets använder själva beteckningar som delprovsbetyg och provbetyg på de nationella proven (som ska vara ett stöd för lärare vid betygssättning), så det är inte så konstigt att läras blir förvirrade över vad som gäller vid betygssättning! Att bedömningar av kunskapskvaliteter (A,C,D,F) och betyg (som sätts i slutet av terminerna; A,B,C,D,E,F) delvis har samma beteckningar ökar förvirringen (då skolverket är otydliga med hur lärare får sätta betyg). Avslutningsvis kan tilläggas att implementeringen av den första målstyrda läroplanen (1994) var i princip obefintlig, vilket bl a ledde till ett enormt missförstånd kring ”mål att uppnå” och ”mål att sträva mot”. Av den anledningen tog man bort ordet mål och ersatte det med kunskapskrav i läroplanen som kom 2011. I dag, drygt 20 år efter den första målstyrda läroplanen, får lärare fortfarande ingen utbildning i hur man gör när man jobbar målstyrt (men de förväntas kunna göra det). Därför tycker jag att Skolverket gör det lite för lätt för sig när man lägger över ansvaret på läraren och rektorn. Varken lärare eller rektor har ju möjlighet att göra något åt de grundläggande brister i kunskapskravens formuleringar och upplägg eller den otydlighet som skolverket skapat kring när och hur man får sätta betyg som är grundorsaken till att eleverna upplever att systemet är osäkert och orättvist. 

Källor:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22581144.ab

http://www.jlsu.se/betyg-rena-vilda-vastern/