På bara 3 år har man lyckats med ett mirakel i svensk skola, eller?
I december 2013 skrev jag ett blogginlägg som handlade om lärarbehörigheten och hur avprofessionaliseringen av läraryrket slagit hårt och att det därför inte är så konstigt att kunskaperna hos svenska elever blir sämre och därmed resultaten på PISA blir sämre. I endast ett ämne på högstadiet (engelska) och i endast ett ämne på gymnasiet (historia) hade över 50 % av lärarna läsåret 2011/2012 tillräcklig formell utbildning (både pedagogik och ämnesutbildning). I alla andra ämnen var det 50% eller fler (oftast mycket mer än 50%) av lärarna som inte hade rätt formell utbildning. Skrämmande statistik som tyvärr inte bara är statistik, utan en beskrivning av verkligheten på skolorna läsåret 2011/2012, något som självklart påverkade eleverna och deras inlärningsmöjligheter. Här är statistiken från 2011/2012 för högstadiet och gymnasiet. Det fanns ingen motsvarande för år 1-3 respektive år 4-6.
Lärarbehörighet år 7-9 läsåret 2011-2012
Lärarbehörighet gymnasiet läsåret 2011-2012
Nu har det gått 4 år sedan läget som statistiken för läsåret 2011/2012 beskrev. Vad har hänt sedan dess och hur ser det ut i nuläget?
Om jag gör en enkel modell för att beskriva vad som borde ha skett så antar jag att en lärare jobbar i 30 år innan läraren går i pension (mer sannolikt är att en karriär varar i 40 år innan det är dags för pension, men det är samtidigt många som inte stannar kvar i yrket). Det skulle innebära att varje år behöver 1/30 av lärarna som slutar ersättas av nyexade (eller andra) lärare. När det nu gått 4 år skulle det innebära att 4/30 av lärarkåren bytts ut. 4/30 är ungefär 13%. Det innebär (i min modell) att ca 87% av lärarna skulle vara desamma som för 4 år sedan och att ca 13% har bytts ut mot nya lärare. Detta är förstås en förenkling av verkligheten, men något jag trots detta använder för mitt fortsatta resonemang.
I september 2014 skrev lärarnas tidning om ”Stor brist på behöriga lärare”.
Lärarbehörighet år 7-9
Här har dock siffrorna jämfört med 2012 ”friserats till” så att lärarna i de flesta ämnen ligger över 50% när det gäller behöriga lärare. Det som hänt är förstås för att det delats ut lärarlegitimationer och där har man varit generös med undantagsregler, så att lärare som formellt sett inte har rätt behörighet (lärarutbildning), men som jobbat länge i skolan kan få en legitimation (från läsåret 2011/2012 till 2014 har inte särskilt många lärare bytts ut mot andra lärare, så till största delen är det samma personer i statistiken 2011/2012 och 2014).
I texten i lärarnas tidning står bl a:
”Så mycket som varannan lärare i gymnasieskolan och var tredje lärare i grundskolan saknar behörighet i de ämnen de undervisar i. Läget är alarmerande, konstaterar Skolverket.”
”Ungefär var femte som arbetar som lärare har inte någon lärarexamen över huvud taget. Skolverkets nya rapport visar i vilken grad de behöriga lärarna har tjänst som matchar deras kompetens. Det är en mycket problematisk bild Skolverket visar: I gymnasieskolan är drygt hälften, 52 procent, av lärarna behöriga i de ämnen de undervisar i. I grundskolan är motsvarande siffra 67 procent och i förskoleklassen 65 procent.
Av siffrorna framgår att fyra av tio legitimerade lärare inte arbetar inom skolan eller förskoleklassen. De många utkvitterade lärarlegitimationerna visar alltså inte alls tillgången på lärare i skolorna.
Skolverkets generaldirektör Anna Ekström blev förvånad över de låga behörighetssiffrorna:
– Det blev jag faktiskt. De här siffrorna visade en sämre behörighetssituation än vad jag hade räknat med, säger hon till TT.”
”Lärarlyftet II som vi arbetar med just nu, där ser vi med oro att vi inte får så många sökande som vi hade hoppats på. När man då läser denna rapport och inser att det finns så stora behov av vidareutbildning, är de låga söktalen ett tecken på att det saknas tillräcklig insikt om hur stora problemen är.”
Min fundering är förstås: Vad gör man på Skolverket med all den statistik som rapporteras in från skolorna varje år och hur kommer det sig att skolverket själva inte har koll på läget? Statistiken jag använde i mitt blogginlägg i december 2013 kommer ju från Skolverket! Mycket märkligt1 Den/de som jobbar med analys av datamaterialet på skolverket måste ju rapportera uppåt i systemet när man hittar alarmerande data och mer alarmerande data än detta har jag svårt att se att det finns när det gäller skolan i Sverige. Att de låga söktalen till lärarlyftet har nog andra orsaker än det som beskrivs i texten, t ex att det inte direkt var ekonomiskt fördelaktigt (på kort sikt) för lärare att delta.
Hur ser det då ut med behörigheten idag då, 4 år senare?
Enligt skolverkets nya statistik (15 oktober 2015) så har 4 av 5 lärare en lärarlegitimation (taget från skolverkets hemsida).
Det är dock en bild som inte riktigt är representativ för hur det verkligen ligger till. Läser man vidare står det nämligen:
”Statistiken visar att fyra av fem lärare i grund- och i gymnasieskolan är behöriga i minst ett av sina undervisningsämnen.”
Det är ju inte så många lärare i Sverige som undervisar i endast ett ämne, så det här sättet att presentera statistik är tämligen ointressant.
Så här ser statistiken ut:
Tjänstgörande personal och behörighet läsåret 2015-2016
I grundskolan har 72,7 % legitimation och på gymnasiet är motsvarande siffra 79,1%. Siffrorna säger dock ingenting om hur många som undervisar i ämnen där de inte har legitimation och en hel del av de som har legitimation i en del ämnen har det för att de undervisat länge, inte för att de har en formell behörighet från lärarutbildningen.
Statistiken för högstadiet:
Behörighet per ämne i år 7-9 läsåret 2015-2016
Statistiken för gymnasiet:
Behörighet per ämne på gymnasiet läsåret 2015-2016
Jämför man dessa siffror med de från 2012 är det verkligen ett mirakel som inträffat, men när man fördjupar sig lite och inser att det till stor del är samma lärare som beskrivs både 2011/2012 och 2015/2016 inser man att det snarare handlar om trixande och ändringar på definitionen av vad som krävs för att anses vara en behörig lärare än att det skulle inträffat ett mirakel!
I det PM som Skolverket skrivit som beskriver nuläget (15 oktober 2015) har man en intressant formulering:
”Insamlingen är en del av det nationella uppföljningssystemet. Uppgifterna används som underlag för uppföljning och utvärdering, men även som underlag för lärarprognoser, vilka i sin tur utgör underlag för dimensionering av lärarutbildningar.”
Man skriver alltså att det är underlag för uppföljning och utvärdering, men ändå har man tydligt signalerat (se min text ovan) att man inte har koll på läget när det gäller behörighet. En fråga jag inte kan låta bli att ställa mig är är hur Skolverkets system för uppföljning och utvärdering ser ut och fungerar? Det sistnämnda i mitt utdrag ur Skolverkets PM, nämligen att man ska dimensionera lärarutbildningarna utifrån den data som samlas in är intressant och det skulle säkerligen kunna bli ett eget blogginlägg, men kortfattat kan jag konstatera att dem processen inte fungerar särskilt bra, då vi har en lärarbrist av stora proportioner i Sverige i nuläget och den kommer att bli än större innan det vänder och blir bättre. Kan det månne vara så att det inte är dimensioneringen av lärarutbildningarna som är problemet, utan att det handlar om ett mycket större problem? Det skulle jag vilja påstå! Att ”frisera” statistiken förändrar inte situationen för de elever som inte får det som de har rätt till och för varje år som det bara ”rullar på” så är det ytterligare en årskull som drabbats. Inte okej! Gör om och gör rätt!
Källor:
http://www.jlsu.se/pisa-resultaten/
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2994
http://www.lararnasnyheter.se/lararnas-tidning/2014/09/25/stor-brist-pa-behoriga-larare
http://www.skolverket.se/kompetens-och-fortbildning/lararlegitimation/regelverk/regelverk-1.237048