För en månad sedan lyssnade jag på James Nottingham när han bl a pratade om att lärare och skolledningar fokuserar mycket på de elever som presterar sämst istället för på de elever vars lärande utvecklas minst. Orsaken är förstås att det är lätt att identifiera vilka elever som presterar sämst, men svårare att synliggöra hur eleverna utvecklas för att identifiera de som utvecklas minst. En högpresterande elev kan ha i princip noll utveckling för att undervisningen är för lätt för eleven, men eftersom eleven presterar bra ses det inte som ett problem. James pratade även om att det är stort fokus på det eleverna gör istället för vad eleverna lär sig. Pratar man med en elev och frågar vad den lärt sig berättar eleven oftast vad den har gjort istället för att sätta ord på vad den lärt sig.
”Fokus på att göra” fick mig att tänka på den digitalisering som pågår i Skolsverige. Precis som i James exempel handlar frågeställningen egentligen om vilket mindset vi har. Tänker vi att eleverna ska utvecklas eller prestera? Tänker vi att digitalisering handlar om att göra samma saker som tidigare, fast digitalt, eller handlar digitalisering egentligen om något annat?
Innan jag fortsätter resonemanget ska jag titta på några olika begrepp som är bra att ha koll på:
1. Digitisera – att göra något analogt till digitalt
2. Datorisering – att utföra en uppgift som tidigare varit analog m h a digital teknik
3. Digitalisera – att göra på nya digitala sätt (handlar om en beteendeförändring)
4. Digitalt transformera – genomgripande verksamhetsomvandling i samband med ökad användning av modern IT
5. Disruptiv innovation – betecknar alla sorters branschomstörtande innovation och förändring, ofta länkat till ny teknik
De flesta människor vill oftast göra så som som vi ”alltid” gjort, vilket ofta är en smart strategi (då det sparar energi), men när det gäller digitalisering är det oftast en dålig strategi eftersom vi sällan kommer åt de vinster som digitaliseringen kan medföra. Några saker som det digitala är bra på är att hantera och visualisera stora mängder data, att kunna göra väldigt många kopior till nästan ingen kostnad alls och att bryta ner begreppen tid och rum. Om vi gör på exakt samma sätt som vi tidigare gjorde analogt är det inte digitalisering vi håller på med, utan snarare digitisering eller datorisering. Ibland är det helt rätt, men det är sällan där de stora vinsterna med digitalisering finns.
Dags att titta på två exempel från Skolsverige:
1. Skolverket håller på digitaliserar (deras eget ordval) de nationella proven. Det är ett omfattande och dyrt arbete eftersom de tar fram en helt ny lösning för att detta ska kunna genomföras i praktiken på alla skolor (varför ta fram en helt ny lösning när andra länder, t ex Finland redan kört digitala studentskrivningar i fem års tid?) vilket i sin tur inneburit kraftiga förseningar. Som jag förstått det är tanken att de nationella proven genomförs på samma sätt som tidigare (alla elever i en årskurs genomför de nationella proven i ett visst skolämne samma dag), men att den digitala lösningen innebär vissa vinster, t ex minskad risk för att proven läcker samt att viss funktionalitet, t ex miniräknare, finns inbyggd. Om jag går tillbaka till definitionerna ovan så är detta (om jag tolkat rätt hur de digitala nationella proven ska genomföras) inte digitalisering utan det är digitisering och datorisering det handlar om.
2. Läroplanerna i Sverige revideras och revideringarna börjar gälla från höstterminen 2022. Eftersom man har den tryckta läroplanen som grund är det ett besvärligt och omfattande arbete att göra revideringar. Alla tryckta böcker måste ju bort och ersättas av nya. Därför är det naturligt att revideringar sker sällan och är mer omfattande när de väl görs. På skolverkets hemsida kan man läsa att de reviderade läroplanerna finns för nerladdning samt att de kommer att tryckas i bokform inför hösten 2022.
Hur man skulle kunna tänka (om man hade ett annat mindset) istället….
- Digitala Nationella prov – Skolverket tar fram kvalitativt bra frågor med bra bedömningsstöd och släpper dess fria så att lärare kan integrera dessa löpande i sin undervisning/bedömning när det passar läraren under läsåret. För läraren innebär det ett stöd för var nivån för olika betyg ligger, vilket är ett huvudsyfte med de nationella proven. Vi slipper lägga massor med undervisningstid på genomförandet av nationella prov och eleverna slipper ha vikarier medan lärare sitter hemma och rättar högar av nationella prov. Undervisningskvaliteten för eleverna skulle höjas och undervisningstiden för eleverna att lära sig nya saker skulle öka. Att provfrågorna är digitala underlättar detta sätt, d v s det handlar om en digitalisering i ordets rätta bemärkelse (inte göra likadant digitalt som vi gjorde analogt). Skulle Skolverket dessutom automatiskt samla in data allteftersom elever gör frågorna som de tagit fram skulle verklig utveckling om elevernas lärande kunna ske (om Skolverket kontinuerligt analyserade datan de samlar in och skickade tillbaka info till lärarna om vilka områden och uppgifter som eleverna inte presterar så bra inom). Idag vet vi inte ens om eleverna kan mer eller mindre än tidigare årskullar eftersom de nationella proven inte är utformade på det sättet. Att göra stora omfattande datainsamlingar en eller ett par gånger per år hör till den analoga tidsåldern och att göra likadant i en digital kontext är värdelöst. I den digitala tidsåldern är många små kontinuerliga insamlingar mycket bättre. Då kan finjustering av undervisningen ske kontinuerligt, vilket skapar en högre kvalitet. Jämför vi med bilindustrin hade man tidigare testförare anställda som körde bilarna i olika väder för att samla in data. I dag kan data samlas in i mycket större mängder från var och ens bil i verkliga trafiksituationer och datan analyseras för att göra förbättringar av bilarna som kan ingå i en uppdatering av mjukvaran redan i morgon eller nästa vecka, inte när nästa bilmodell ska börja tillverkas. Det är digitalisering!
- Digitala läroplaner (d v s de finns bara tillgängliga på nätet, inte i tryckt bokform) innebär att man skulle kunna göra mindre förändringar så snart man märker att något inte blev så som man tänkt sig istället för att göra stora omfattande revideringar med många års mellanrum. Eftersom man har den tryckta läroplanen som grund är det ett besvärligt och omfattande arbete att göra revideringar. Alla tryckta böcker måste ju bort och ersättas av nya. Nackdelar med detta är dels att när revideringar görs måste info ut till alla berörda (något som digitaliseringen också är bra på, men då måste juridiken troligen anpassas och eftersom det finns 290 kommunala huvudmän och massor av fristående huvudmän är det inte så enkelt i praktiken) och dels att om nätverket ligger nere så kommer man inte åt läroplanerna.
Samma sätt att tänka borde appliceras på alla de områden där digitaliseringen tagits in i skolans värld. Mycket av det som görs idag kan man jämföra t ex med att bankerna skulle ställa fram stationära datorer på sina bankkontor och du som kund skulle gå in på bankkontoret för att göra dina bankärenden på deras utställda datorer. Då är det inte digitalisering, utan digitisering och datorisering, d v s det som vi ofta gör i Skolsverige. Istället kan du idag göra de flesta av dina bankärenden från datorn eller mobilen, när och var du vill, d v s digitaliseringen har brutit ner tid och rum så att de inte längre är viktiga faktorer.
För att en del av detta ska vara möjligt i skolans värld behöver juridiken anpassas till teknikutvecklingen. Ett konkret sådant exempel är att tekniken automatiskt skulle kunna sköta närvarokontrollen av eleverna varje lektion, så skulle varje lärare spara 3-5 minuter av lektionen (som idag går åt till att göra detta manuellt). Tänk hur mycket undervisningstid som går åt till detta varje läsår för t ex en högstadielärare i Sverige. Multiplicera tiden varje lektion med antalet lektioner läraren har under ett läsår och multiplicera sedan med antalet lärare i Sverige så ser du hur mycket undervisningstid som försvinner varje läsår. Med dagens juridiska regler är detta dock inte så enkelt i praktiken, men lyckas man lösa det skulle vi kunna tjäna väldigt mycket tid som idag går till spill och ersätta spilltiden med undervisningstid.
En annan sak kring digitaliseringen där organisationen av skolsverige försvårar tillvaron är alla olika huvudmän. Varje huvudman behöver teckna t ex GDPR-avtal med varje leverantör som hanterar personuppgifter digitalt. I vissa andra länder har man löst detta mycket smidigare, t e x i Nederländerna där skolorna har ett centralt GDPR-avtal och dessutom ett välutvecklat integrationssystem för att underlätta att koppla ihop olika plattformar och applikationer istället för att varje kommun/skola ska lösa detta själva. Nationella lösningar och standardisering underlättar för verksamheterna. Ensam är inte stark när det gäller digitalisering; det är för komplexa frågor så länge som det inte finns standarder som innebär att olika system automatiskt fungerar ihop.
Kan digitaliseringen (inte digitiseringen och datoriseringen) hjälpa till att lösa en del av de stora problem som finns i Skolsverige, t ex lärarbrist/brist på behöriga lärare, ökade kostnader som innebär nedskärningar i nästan alla kommuner etc och hur ska det gå till i så fall (om det är en läsning eller en del av lösningen)? Det behöver vi prata mer om eftersom svaren inte är givna (och svaret kan självklart även vara att digitaliseringen inte kan lösa vissa problem eller att det kan vara en lösning, men bara om specifika tekniska lösningar som inte finns idag utvecklas) istället för att lägga all energi på att göra en massa saker på i stort sett samma sätt som vi tidigare gjorde analogt.
Vad vill jag säga med det här blogginlägget? Jo, att vi behöver ställa frågorna: Vad vill vi att digitaliseringen ska göra åt oss i skolan? och Vilka problem vill vi att digitaliseringen ska lösa? Det är två frågor som väldigt sällan ställs i skolsverige, utan man gör en massa saker digitalt på ungefär samma sätt som man tidigare gjorde analogt utan att reflektera över om det är bra eller dåligt. Sverige har det politiska målet att vara världsledande på att nyttja digitaliseringens möjligheter. Det blir vi inte genom att ha samma mindset som tidigare eller genom att digitisera och datorisera så mycket som möjligt. Det är inte där de stora vinsterna med digitaliseringen finns!
