I del tre i min serie om svensk skola är det fokus på lärarna och vad skolsystemet som skapats i Sverige har för bieffekter för lärarna, t ex i form av läraryrkets status och hur det ser ut med lärarbehörigheten i olika skolämnen.
Tidigare delar i serien:
Del 1 (Valfrihet – öppnas i en ny flik)
Del 2 (Etableringsfrihet – öppnas i en ny flik)
I skolans styrdokument är det tydligt att lärare som anställs ska vara behöriga. Skolverket formulerar det på följande sätt:
”Huvudregeln är att alla som undervisar i skolan ska vara legitimerade och behöriga i det ämne de undervisar i. Det betyder att det i första hand ska vara en legitimerad lärare som undervisar. ”
Om det inte finns behöriga lärare att få tag i ska man anställa en person som är obehörig ett år i taget, d v s dessa personer ska inte få en fast anställning.
Det finns några undantag från dessa regler. Undantagen rör modersmålslärare, yrkeslärare och om undervisningen sker på engelska (i andra ämnen än språk), i Waldorfskola eller på estetisk spetsutbildning. Vill du läsa mer om undantagen hänvisar jag till länken i min källförteckning längst ner i blogginlägget.
Redan i december 2013, d v s för snart 9 år (Länk) sedan skrev jag ett blogginlägg om hur katastrofalt läget var i både svensk grundskola och gymnasieskola när det gällde lärarbehörigheten. Då var det bara i två skolämnen (engelska och Idrott & hälsa) som 50% eller fler av lärarna var formellt behöriga (d v s hade både pedagogisk utbildning och tillräcklig utbildning i ämnet) på högstadiet och på gymnasiet var det liknande siffror med historia och religionskunskap som de enda två ämnen där 50% eller fler av lärarna var formellt behöriga (d v s hade både pedagogisk utbildning och tillräcklig utbildning i ämnet). Sedan dess har en hel del saker hänt och jag kommer att fokusera på tre av dessa saker:
1. Man införde lärarlegitimationen 2011 (men det tog tid innan den fick fullt genomslag, bland annat på grund av långa handläggningstider) vilket innebar att ett stort antal lärare som jobbat länge (men som inte varit behöriga i vissa ämnen som man undervisade i) fick en s k utökad behörighet, d v s lärarlegitimation för även dessa ämnen. För eleverna som dessa lärare undervisade spelade detta ingen roll, läraren och lärarens kompetens var densamma som tidigare. Det som förändrats var statistiken, nu var flera lärare formellt behöriga. I samma veva var det förstås ett antal lärare som var obehöriga som läste in de kurser som de saknade för att kunna få en legitimation, d v s för att kunna få en fast anställning. Jag har ingen statistik över hur många som gjorde detta, men jag har svårt att tro att det var en särskilt stor procentuell andel av lärarkåren som gjorde detta.
2. Skolverket slutade redovisa behörigheten på ämnesnivå och fokuserade istället på hur många lärare som har en lärarutbildning och som är behöriga i minst ett ämne. I ett blogginlägg från 2020 (länk) illustrerar jag detta genom hur Skolverket kommunicerar förändringen från förra läsåret. Fokus handlar om formell behörighet, inte om lärare faktiskt undervisar i de ämnen man är behörig i. Jag tycker att detta är konstigt, då eleverna i klassrummet struntar i om läraren är behörig i andra ämnen eller inte. För dem är det viktigt att läraren har behörighet/kompetens i de ämnen som läraren undervisar eleverna i.
Som tur är finns informationen om lärarbehörighet i olika skolämnen att tillgå om man vet var man ska leta. Skolverkets databas Siris har den här informationen. För läsåret 2021-2022 såg det ut på följande sätt:
Ovanstående bild är för hela grundskolan (i blogginlägget från 2013 tittade jag på högstadiet, så det går inte att jämföra dessa siffror rakt av). Siffrorna i den röda ramen visar behörigheten i alla skolämnen. Som vi ser så är behörigheten som Skolverket pratar om 80,8 % (d v s 80,8 % har en lärarlegitimation och behörighet i minst ett ämne), men i praktiken när det bara i två ämnen som behörigheten är i närheten av den siffran, i svenska med 80,7% behöriga och i matematik med 78,5% behöriga. I alla andra ämnen är behörigheten väsentligt lägre och i fem (!) ämnen är behörigheten fortfarande under 50%! Lärarlegitimationen som infördes för drygt 10 år sedan har inte varit en lösning på behörighetsproblemet som svensk grundskola har.
Motsvarande statistik för fristående grundskolor. Även här ser vi att svenska och matematik har högst andel behöriga lärare, men jämför vi siffrorna med de kommunala siffrorna ser vi även att behörigheten är lägre än i de kommunala skolorna i samtliga (!) skolämnen!
Statistiken för kommunala gymnasieskolor ser du i bilden ovan. Behörigheten är betydligt högre än i grundskolan; behörigheten i majoriteten av skolämnena ligger över 80%.
Och avslutningsvis motsvarande statistik för fristående gymnasieskolor.
Behörigheten på gymnasieskolorna är betydligt bättre än behörigheten för grundskolan, men även här ser vi att behörigheten är högre i de kommunala gymnasieskolorna i samtliga (teoretiska) skolämnen jämfört med i de fristående gymnasieskolorna! Det måste vara besvärligt för de politiker som vill behålla nuvarande system att fristående skolor i genomsnitt har lägre andel behöriga lärare i samtliga skolämnen i grundskolan samt i alla teoretiska ämnen på gymnasiet! För den som är nyfiken på hur det ser ut bland övriga personalkategorier på gymnasiet har jag lagt in bilder på dessa längst ner i inlägget, så scrolla ner för att ta del av dessa.
Vad är då orsaken till detta? Det finns som jag ser det två huvudorsaker:
- Det är svårt att få tag i behöriga lärare i många ämnen.
- Det är billigare att anställa en obehörig lärare än en behörig eftersom den obehörige läraren har lägre lön. Här är troligen förklaringen till skillnaden mellan kommunala och enskilda huvudmän (eftersom kommunerna lyckas rekrytera fler behöriga kan inte bristen på lärare vara hela förklaringen).
Enstaka obehöriga lärare behöver inte vara ett problem, då de kan vara duktiga och villiga att lära sig hur man gör, men när det blir ett stort antal (det handlar om 10 000-tals obehöriga lärare i Sverige) personer så är det klart att kvaliteten påverkas. Som jämförelse kan man t ex tänka sig enstaka busschaufförer som inte är behöriga. Dessa individer skulle troligen kunna klara uppdraget ändå om de vill lära sig, men vad händer om man tar in tiotusentals busschaufförer som inte är behöriga? Antalet olyckor skulle öka radikalt (vilket är ett annat sätt att säga att kvaliteten på bussresorna skulle minska).
Som jämförelse med Sveriges behörighetsläge jämför jag med behörigheten bland lärare i Finland: ca 95% av lärarna är behöriga (lite högre i de finskspråkiga skolorna och lite lägre i de svenskspråkiga skolorna). Det hade alltså inte behövt se ut som det gör i Sverige om politikerna tidigare hade gjort andra vägval än de som de har gjort.
Några exempel på hur problematiken ser ut i praktiken i Sverige:
2019 varnade Pisachefen, Andreas Schleicher, för att lärare i Sverige blivit servicepersonal.
Källa: https://www.dn.se/nyheter/sverige/pisachefen-larare-ses-som-servicepersonal-i-sverige/
”Av de drygt 10 000 som nyanställdes (år 2019) som grundskollärare i Sverige hade 35 procent en lärarexamen, enligt Statistiska centralbyrån.” ”
Många skolor söker inte aktivt efter legitimerade och behöriga lärare till tjänster som innehas av obehöriga, framför allt inte under terminerna.”
Källa: https://skolvarlden.se/artiklar/obehoriga-larare-ar-billigare-att-anstalla
Nyexade lärare får inte jobb, trots att det saknas behöriga lärare på i stort sett alla skolor.
Källa: https://skolvarlden.se/artiklar/jag-far-inga-jobb-ar-lararbristen-bara-en-logn
Det finns högstadier som inte har en enda behörig lärare i t ex svenska respektive engelska. Läsåret 20/21 var det fyra kommuner som hade en lärarbehörighet (enligt skolverkets generösa definition, d v s pedagogisk behörighet + behörighet i minst ett skolämne) på högstadiet som ligger runt 40% och lägger jag istället ribban på 50% så var det 14 (!) kommuner som inte nådde dit.
Källa: https://skolvarlden.se/artiklar/skolvarlden-granskar-klyftan-vaxer-mellan-stad-och-landsbygd (se längst ner i artikeln för statistik om lärarbehörighet samt statistik för matematik, svenska och engelska)
Bristen på behöriga lärare skapar en orimlig arbetsbelastning för de som är behöriga. Ett par skolor har stängt p g a detta och många fler ligger i riskzonen för att tvingas till samma åtgärd.
3. Arbetssituationen/miljön för lärare har försämrats avsevärt. Här kommer några aspekter:
- Undervisningsskyldigheten togs bort redan 1995, men eftersom kostnaderna för skolan ökat rejält de senaste 10-15 åren har många lärare fått mer undervisningstid. Mer undervisningstid innebär i sin tur mer tid till för- och efterarbete, så varje höjning av undervisningstiden innebär en rejält ökad arbetsbelastning för läraren.
- New Public Management (NPM) som styrsystem innebär att skolorna varje år förväntas leverera lika bra (eller helst lite bättre) resultat till lite lägre kostnad. Att göra detta från ett år till nästa är fullt möjligt, men när man gör det varje år innebär det på sikt en omöjlig ekvation där personalen får en orimlig arbetssituation. Personaltäta verksamheter som jobbar med människor fungerar inte på samma sätt som biltillverkningsindustrin (där NPM kommer ifrån). Johan Ernestam beskrev detta på ett väldigt pedagogiskt sätt 2019, länk
- Ökade dokumentationskrav. Här har arbetsbördan fullkomligt exploderat. En del dokumentation som görs finns det inga krav att den ska göras, så sluta med den (även om rektor ibland menar att det ska göras), men juridifieringen av skolan där alltmer går att ifrågasätta och överklaga innebär en orimlig arbetsinsats i form av dokumentation för lärare, där det mesta görs för att ha ryggen fri om man blir ifrågasatt, inte för att man har någon nytta av det i sitt dagliga arbete.
- Ett stort antal obehöriga lärare som inte får sätta betyg ger en ökad arbetsbelastning för många av de lärare som är behöriga, då de ofta stöttar sina kollegor, ibland frivilligt och ibland på order från rektor.
- Hot och våld mot lärare har ökat i skolans värld. Många lärare är rädda för att ingripa mot elever eftersom läraren riskerar att bli anmäld. Skolor låter bli att polisanmäla sådant som hade lett till en polisanmälan om det hänt någon annanstans eftersom man är rädd om skolans rykte. Dessa två faktorer gör att våldet och hotet om våld ökat på många skolor.
- Avsaknad av läromedel. Många lärare vittnar om att man inte får köpa in de läromedel man behöver. Ska man skapa sina läromedel själv tar det väldigt mycket tid, tid som inte längre finns. Det är dessutom svårt att kvalitetssäkra verksamheten om varje lärare skapar allt undervisningsmaterial själva.
- Digitala system som inte underlättar arbetet, utan ibland t o m gör att det tar längre tid. Det finns en hel del sådana exempel, det kan vara lärplattformar som är ofunktionella eller att lärarna inte fått fortbildning i de digitala verktyg som de använder sig av i undervisningen.
- Högre omsättning på rektorer. Det är svårt att få fram exakta siffror, men enligt en undersökning som Sveriges kommuner och regioner gjort år 2019 var det cirka 20 procent av rektorerna som bytte jobb varje år. Skillnaderna är stora från skola till skola, men ett relativt stort antal lärare har bytt rektor flera gånger de senaste 10 åren.
- Då resurserna/pengarna inte räcker till spetskompetens i form av t ex speciallärare, kurator, psykolog mm hamnar problem kring enskilda elever ofta i lärarens knä istället för att de resurser som eleven egentligen skulle behöva sätts in. Detta har resulterat i att det som kallas särskilda anpassningar har exploderat i omfattning i Skolsverige. Särskilda anpassningar är saker som lärare ska individanpassa för enskilda elever. I grund och botten är det inget fel med det, men om en lärare har 15 elever som ska ha ett stort antal anpassningar på individnivå blir det en stor utmaning för läraren att hantera i praktiken eftersom lärarens tid för förarbete minskat. Den struktur vi skapat på de flesta skolor med en lärare och uppåt 30 elever är inte särskilt funktionell om läraren ska individualisera undervisningen.
Slutsatsen är att det finns väldigt mycket som behöver göras för att vända utvecklingen i Sverige och för att göra läraryrket attraktivt igen. Så länge yrket inte är attraktivt kommer många lärare att vara obehöriga under en lång tid framöver. Att komma till rätta med dessa problem tar tiotals år, d v s det finns ingen snabb lösning. Det krävs dessutom att relevanta beslut tas och att ”rätt” åtgärder genomförs. Om inte det sker, d v s fel beslut tas och fel åtgärder implementeras kommer vi att ha ett liknande läge som idag om tio år! Här ligger ett väldigt stort ansvar på politikerna, men även på de som har ansvar på kommunal- resp skolkoncernnivå!
Övriga personalgrupper på de kommunala gymnasieskolorna (även här är det kolumnen längst till höger som är intressant):
Övriga personalgrupper på de fristående gymnasieskolorna (även här är det kolumnen längst till höger som är intressant):
Notering: Även bland dessa personalgrupper är behörigheten, med några få undantag, i genomsnitt högre i den kommunala skolverksamheten jämfört med den fristående skolverksamheten i Sverige.
Källor:
https://www.skolledarna.se/Skolledaren/Artikelarkiv/2020/tata-byten-av-rektorer-skapar-oro/
https://www.oph.fi/sv/statistik/lararna-och-rektorerna-i-finland
https://www.dn.se/sverige/lararforbundet-varnar-200-skolor-kan-stanga-pa-grund-av-lararbrist/