Har du hört berättelsen om läraren i Sverige som undervisade sina elever i ett klassrum som var helt mörklagt samtidigt som eleverna hade silvertejp för sina munnar?
Det har du nog inte, för det har aldrig hänt och det är helt otänkbart att det någonsin skulle hända på en skola i Sverige. Men…
…när lärare bedriver sin undervisning via digital verktyg och eleverna pluggar på distans är det oftare norm än undantag att det ser ut på det sättet. Eleverna har ofta kamerorna avstängda (ibland av en god anledning eftersom de kan sitta hemma i en trång lägenhet med andra familjemedlemmar hemma) och eleverna är mutade och de får slå på sina mikrofoner när de ska prata. Jag har därför svårt att förstå att en del tycker att den digitala undervisningen (i den här formen) är en god ersättning för traditionell undervisning i klassrummet. Att lärare inte har fått lära sig hur man på ett bra sätt bedriver digitala undervisning är en sak (”emergency remote teaching” var det som svenska lärare bedrev i våras), men att de inte har tillgång till funktionella verktyg gör saken betydligt sämre. Tänk dig en hantverkare som inte hade tillgång till de verktyg som hantverkaren behöver för att utföra sitt jobb – inte så konstigt att digitaliseringen i skolan går trögt – om de digitala verktygen skapar merjobb för läraren eller inte går att bedriva vettig undervisning genom ska de bort från skolan – de digitala verktygen måste spara tid eller underlätta på ett positivt sätt för läraren och/eller eleverna när det gäller undervisningen/lärandet som sker, annars har de inget existensberättigande i skolans värld! Skolverket skriver följande i sin lägesbedömning 2020:
”…är för tidigt att dra några säkra slutsatser kring de långsiktiga effekter coronapandemin har på svensk skola och vilka lärdomar som kommer att kunna dras. En första uppföljning av elevernas resultat ger oss dock som sagt anledning att vara försiktigt positiva.” Min reflektion är att om lärarna hade undervisat eleverna i mörkret i klassrummen hade de knappast varit försiktigt positiva. Om elevernas resultat varit goda finns det fog att dels fråga sig om det är elevernas prestationer som bedömts (eller har någon annan gjort det som eleverna lämnat in?) samt om lärarna varit extra generösa i sina bedömningar p g a pandemiläget?
Nu är det dock inte detta som det här inlägget primärt ska handla om, utan om att de digitala verktyg som lärarna förväntas använda inte är skapade med syftet att lärare ska bedriva undervisning i dem, utan de är skapade för att man ska genomföra digitala möten. Det här är själva kärnan i mitt resonemang och det vet alla som jobbat som lärare – att undervisa och att hålla i ett möte är två helt olika saker och de ställer således olika krav de de digitala verktyg som används. Tyvärr har inte de stora bolagen som levererar de digitala verktygen till lärarna förstått detta, utan de tycker att det är helt okej att lärare ska bedriva sin undervisning i ett verktyg som är avsett för möten.
Det som hänt är i praktiken följande: Företag tar fram verktyg för företag som är skapade för att genomföra digitala möten och så ser man skolmarknaden som en stor marknad där man vill ta en så stor bit som möjligt av marknaden, men utan att utveckla en skolspecifik lösning, alltså pushar man in sin möteslösning i skolorna och uppmanar lärarna att använda just den lösningen. Det är här jag tycker att det blir helt fel – ska man använda företagens lösningar i skolans värld måste de vara anpassade utifrån lärarnas behov – något som t ex Google classroom och Microsoft OneNote är, men många andra verktyg som trycks in i skolans värld inte är.
Nu är det ca åtta månader sedan pandemin slog till i stora delar av världen och runt en och en halv miljard elever/studenter i världen har påverkats av skolstängningar i samband med Corona. I Sverige var det gymnasieeleverna och lärarna som övergick till att jobba på distans, medan grundskolan försökte anpassa verksamheten så gott det gick i befintliga lokaler. I många andra länder är skolorna stängda (även om fler länder kör med öppna skolor nu jämfört med i våras). Alla elever i världen som distansundervisas har inte tillgång till digitala verktyg (läs mer här), men att det är ett väldigt stort antal elever och lärare som bedrivit och bedriver distansundervisning är det ingen tvekan om. Därför borde det vara intressant för de stora leverantörerna att ta fram en produkt som utgår från lärarnas behov; efterfrågan är stor även om lärarna inte har förstått att de kan efterfråga (läs: ställa krav på) bättre program än de som finns tillgängliga.
Lärare kan undervisa på många olika sätt (det beror bl a på skolämne, ålder på eleverna mm), så jag kommer inte att försöka täcka in allt, men en sak som är gemensamt för många lärare (särskilt på högstadiet, gymnasiet och inom vuxenutbildningen) är att läraren visar en presentation (Powerpoint, Keynote, Google presentation, Prezi eller annat presentationsverktyg) för eleverna och pratar till/berättar samtidigt om det som visas i presentationen. Gör man detta i klassrummet visar läraren presentationen på en duk via projektor eller på en tv-skärm. Läraren ser sina presentationsanteckningar på sin datorskärm och läraren ser elverna i klassrummet. Just dessa tre delar är vitala för att det ska bli en bra presentation: lärarens diabilder – lärarens presentationsanteckningar och att läraren ser eleverna man undervisar.
Jag har den senaste tiden tagit fram en fortbildning i presentationsteknik och då har något som jag tänkt på länge blivit ännu tydligare för mig – att lärare har behov som inte tillgodoses av de digitala verktyg som de har till förfogande. Det som läraren behöver se är framför allt sina presentationsanteckningar (om läraren gjort en bra presentation) och eleverna, men även en miniatyr av sin nuvarande och kommande diabild, så man har koll på var man är i presentationen och vad som kommer härnäst. Detta fungerar bra i klassrummet om man kör presentationsvy istället för att spegla sin skärm till projektorduken, men håller man som lärare en presentation helt digitalt är det svårt att få till detta i praktiken. Det finns inget stöd för det i de digitala verktygen som används i skolorna och för att lösa problemet behöver man göra en speciallösning, till exempel använda två flikar, två fönster, två skärmar eller två devices. Två flikar eller två fönster är opraktiskt på en liten datorskärm (vilket många lärare har och många lärare har inte två skärmar eller två devices de kan köra på). Det jag efterlyser är alltså bl a att denna funktionalitet skulle vara inbyggd i Teams, Meet, Zoom mfl produkter som används av lärare, så man slipper köra speciallösningar. På det sättet skulle alla lärare kunna jobba så som de vill. Här finns en YouTubevideo som visar hur man i Teams kan se sina presentationsanteckningar när man visar en ppt i helskärmsläge. Detta borde dock vara defaultläge för skolversionen av Microsofts program (inte något som man måste leta efter för att förstå att det går att göra) och det löser inte problemet med att läraren som håller i en presentation inte ser eleverna som läraren undervisar. Ett annat exempel som tydligt belyser att produkterna inte är skolanpassade (förutom att det handlar om mötesverktyg) är när en lärare skapar en möteskod i ett av leverantörernas program och delar den med eleverna är det den som först kommer in i mötet som får kontrollen över mötet. Hinner en elev in före läraren får denne alltså total kontroll över mötet. Det skulle vi aldrig acceptera i ett vanligt klassrum, varför ska lärare acceptera det bara för att man har ett digitalt möte?!? Tänk om och gör rätt som leverantör!
Hur kommunicerar de stora leverantörerna om sina digitala tjänster som lärare förväntas använda när de undervisar? Några exempel
Microsoft Teams: Videokonferenser – personligare möten
Zoom: Träffas på Zoom – onlinemöten
Google meet: ”Hundratusentals studenter började använda Google Meet, vårt videokonferensverktyg”
Onlinemöten/videokonferenser – något helt annat än att bedriva undervisning med sina elever som lärare gör varenda lektion. Företagen vill alltså att lärare ska använda verktyg skapade för möten när lärarna ska bedriva undervisning. Det tycker inte jag är okej. Ta fram verktyg för undervisning istället som ni erbjuder lärarna, så kan ni erbjuda era mötesverktyg till företag. Det heter undervisning och lektioner, inte konferens och möten av den enkla anledningen att det är olika saker!
Tittar man på hur Kommunfullmäktigemötet i Osby (deras första helt digitala möte) såg ut förstår man att lärare kan ha det kämpigt. En del elever kan ju vilja sabotera för läraren, det problemet har man inte på ett kommunfullmäktigemöte.
Det som hänt sedan i våras är att företagen sneglat på varandra och sett att det finns funktioner som är funktionella för lärare och elever, t ex handuppräckning, grupprum, blurrad bakgrund/fotografi som bakgrund, kunna se fler elever samtidigt mm. Företagen lägger alltså in dessa funktioner i sina program och därmed blir alla program mer och mer lika varandra. Snart spelar det knappt någon roll vilket av programmen som lärarna använder – det är i stort sett samma funktionalitet. Däremot fyller egentligen inget av programmen de grundläggande behov som många lärare har (som jag beskrev ovan: att kunna visa en presentation på ett vettigt sätt, automatiserad närvarohantering (börjar komma, men är fortfarande för krångligt) mm), men så vitt jag vet har inget av företagen tänkt att de ska ta fram en ny produkt som är byggd från början för att möta lärarnas behov, utan de lägger till lite nya funktioner i sina befintliga mötesprogram. I början av april erbjöd jag mig att hjälpa ett av de stora bolagen på marknaden att ta fram ett sådant digitalt presentationsverktyg (”av lärare – för lärare”) och jag är känd av det bolaget eftersom jag i min yrkesroll samarbetar med många av de stora bolagen som levererar digitala tjänster till skolor, bl a det bolag jag kontaktade, men det fanns inget som helst intresse för det jag som föreslog: Att tillsammans ta fram världens bästa digitala lösning för lärare när det gäller att bedriva digital undervisning. Redan då förutspådde jag och informerade dem om vad som kommer att hända: att bolagen skulle snegla på varandra och lägga till de funktioners om andra hade som kan vara användbart (som t ex handuppräckning och grupprum) och att de digitala verktygen skulle bli mer och mer lika varandra funktionsmässigt och där är vi nu. Alla (åtminstone de som jag har koll på) har lagt ungefär samma funktioner.
Att som elev sitta och lyssna på långa lärargenomgångar hela dagarna går förstås inte – genomgångar i digital form behöver vara kortare än vad de är i klassrummet eftersom elevernas uppmärksamhetsspann är kortare när de sitter framför skärmen. Lärare behöver således lägga upp undervisningen annorlunda och ett bra sätt att göra det är att utnyttja grupprummen (hade företagen gjort produkterna för lärare hade de byggt in den funktionaliteten från början, då det är en av styrkorna med digital undervisning – det är mycket smidigare att snabbt dela in eleverna i grupper och skicka dem till grupprummen (i skolorna finns sällan tillräckligt många grupprum och det tar lång tid i praktiken) samt samla ihop eleverna i helklass igen) mycket mer. Ge eleverna korta uppgifter som eleverna får jobba med/diskutera i grupprummen och samla ihop diskussionerna/vad grupperna kommit fram till i helklass (verbalt eller via chatten). På det sättet blir eleverna mycket aktivare och en hel skoldag blir dräglig att delta i (alla som suttit på digitala möten en heldag förstår exakt vad jag menar (och eleverna ska inte bara delta, de ska även lära sig så mycket som möjligt)).
Lärare måste bli bättre på att ställa krav på leverantörerna av digitala tjänster! I nuläget är det alldeles för många som nöjer sig med lösningar som inte är tillräckligt bra (kanske för att de tror att de inte kan påverka). Om tillräckligt många lärare hör av sig kommer det att hända saker, annars kommer det att rulla på om tidigare. Google Classroom är ett tydligt sådant exempel som tillkom för att många lärare lämnade feedback till Google att de behövde ett smidigare sätt att hantera all administration som uppstod när man jobbade med Googles verktyg i undervisningen. Google lyssande och tog fram ett verktyg (Classroom) som läste mycket av problemen.
Några tips till leverantörer av mjuk- och hårdvara till skolor:
- Bygg verktyg ”av lärare och för lärare” – inte verktyg avsedda för företag som ni ”tvingar” lärare att använda. Att undervisa och att hålla i/delta i möten är två helt olika saker.
- Vid digitala lektioner är det ett problem med ögonkontakten då kameran sitter i överkant av den bärbara datorns skärm. Fundera på en bra lösning där kameran är placerad ”mitt i skärmen” eftersom det är där man oftast tittar! Ögonkontakten är viktig för att få eleverna intresserade av det som sker i undervisningen (testa hålla en lektion i ett klassrum utan att ha ögonkontakt med eleverna så förstår du vad jag menar).
- Att titta på konkurrenterna och ”låna” delar av deras lösningar innebär att alla produkter blir mer och mer lika varandra och därmed försvinner den konkurrensfördel som man kanske hade tidigare – om alla produkter är i stort sett lika kan skolan satsa på vilken leverantör som helst! Hitta därför egna vägar som utgår från de som jobbar i verksamheterna som ska använda produkterna. På det sättet kan ni få ett par års försprång till konkurrenterna.
Mitt erbjudande om att tillsammans med ett stort bolag att ta fram världens bästa digitala verktyg för lärare att bedriva distansundervisning i kvarstår. Är något bolag intresserade är de välkomna att kontakta mig!
Detta är del 1 av digital presentationsteknik. I del 2 kommer jag att titta på några konkreta verktyg som kan underlätta när det gäller att hålla eleverna intresserade av lärarens undervisning.
