Digital fortbildning?

I går slog det mig att varje gång jag sett något som ingår i matematiklyftet har det varit analogt (d v s baserat på papper och penna (eller baserat på ”papper och penna”-tänk men i digitaliserad form (läraren visar uppgiften via dator och projektor och eleverna löser uppgifterna på papper)).

Jag pratade med en handledare inom matematiklyftet samt kastade ut en tråd på twitter i torsdags och fick då feedback att så är fallet. Från twitter lärde jag mig att lärarna i vissa grupper delar med sig till varandra sådant som man gjort som varit digitalt, men att det inte finns någon systematik i det, utan det är upp till deltagarna i gruppen. 

I läroplanen (kap 2.2) står att skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande.

I kap 2.3 står det att eleverna ska få ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll samt se till att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad

Jag har tidigare brottats med tanken att rektorer inte får någon IKT-fortbildning i rektorsutbildningen, något som jag tycker är anmärkningsvärt. I en självskattning som gjorts av skolverket bland rektorer ansåg 63% av rektorerna att de hade tillräcklig it-kompetens för att leda skolans it-strategiska arbete och 62% ansåg att de har tillräckliga it-kunskaper för att utveckla användandet av it i undervisningen. Vi vet att man skattar sig själv högt när man ska skatta sin egen förmåga, så det är troligt att den korrekta siffran är betydligt lägre än så. När jag var på matematiklyftet för skolledare var vi närmare tusen skolledare i samma lokal. Uppskattningsvis 1/3 av alla i lokalen använde dator/platta eller annan digital teknik i samband med föreläsningarna vi lyssnade på. Jag skulle därför tippa att det kan vara så lite som 33% som faktiskt har den it-kompetens som krävs. Det är förstås en grov gissning, men jag är övertygad om att mindre än 50% av rektorerna har den it-kompetens som krävs. Det skulle betyda att 50% eller mer inte har den kompetens som krävs. Man vet också att rektorn är den enskilt viktigaste personen för att skolan ska lyckas med sin IKT-satsning. 

Man kan ju tänka att det är inte rektorn som ska jobba med datorer/plattor i klassrummen, men då kommer vi till nästa frågeställning: Var/när/hur ska lärarna lära sig det som krävs för att leva upp till läroplanen och för att kunna lära eleverna det som de behöver i framtiden när det gäller IKT? Lärarutbildningen ligger tyvärr inte i framkant på det området och många nyexade lärare berättar att de nästan inte alls fått någon utbildning i hur de kan jobba med digitala verktyg i undervisningen.

Då skulle man kunna lägga hoppet till de fortbildningsinsatser som når ut till väldigt många lärare som är aktiva i skolan, t ex matematiklyftet. Som jag skrev tidigare i texten så gör man tyvärr inte det. En IKT-modul verkar vara på gång, men IKT är inte något som ska ske ”vid sidan av”, utan det måste vara en naturlig del av allt vi gör om vi ska nå intentionen i läroplanen.

När jag läser formuleringen i matematik (kap 3.5) ”Vidare ska eleverna genom undervisningen ges möjlighet att utveckla kunskaper i att använda digital teknik för att kunna undersöka problemställningar, göra beräkningar och för att presentera och tolka data” i kombination med kap 2.3 att eleverna ska ha ett reellt inflytande över undervisningen så ser jag framför mig elever som jobbar med digitala verktyg som t ex Geogebra i matematik eller Algodoo i fysik/teknik/matematik där eleverna bygger, skapar, undersöker, ändrar variabler och är så långt från den statiska matematikboken som man kommer. Frågorna är inte längre givna, utan de är eleverna med och tar fram och svaren är inte exakta, utan olika elever kan komma fram till olika svar även om de försöker besvara samma fråga. Då har man lyckats få eleverna delaktiga i undervisningen i enlighet med formuleringen i läroplanen. Det innebär inte att man helt och hållet måste lägga läroboken åt sidan, men man kan inte jobba i läroboken hela tiden (åtminstone inte så som de svenska läromedlen ser ut i matematik idag). Ett intressant diskussionsunderlag är de italienska elever som använder finska läroböcker och på det sättet förbättrat sina resultat. Den som vill ha inspiration i matematik när det gäller att förändra undervisningen kan titta på följande video med Dan Meyer. Han visar konkreta och bra exempel på att det behöver inte vara krångligt att förändra matematikundervisningen. Den som vill fördjupa sig i hans sätt att jobba hittar mer information på hans hemsida.

Frågan är då hur ska vi göra för att alla elever på alla skolor i Sverige ska få den möjligheten som de ska ha enligt läroplanen (uppdraget i skolan är ju att leva upp till läroplanen!)? I dag är det ett antal lärare som brinner för sitt ämne och för att utveckla undervisningen som själva ser till att lära sig t ex de program som jag beskriver ovan. För mig är inte det ”good enough”. All cred åt de lärare som tar det ansvaret och lägger ner tid, engagemang och energi utöver det som förväntas (i och med att de troligen lägger ner en hel del fritid också för att lyckas med detta) för sina elevers skull, men alla de andra eleverna då? Vem tänker på dem och tar ansvar för att det ska lära sig det som står i läroplanen? Svaret är självklart att vi måste få in IKT som ett naturligt inslag i de utbildningar och fortbildningar för lärare och skolledare som genomförs. Det måste finnas en systematik i arbetet så att det inte är upp till var och en som utbildar/fortbildar om man integrerar IKT eller inte. Det ställer stora krav på de som utbildar och fortbildar, men som jag ser det finns det inget alternativ om vi ska följa våra styrdokument och det ska vi självklart göra. Allt annat är faktiskt tjänstefel.