Pedagogik kan man beskriva som ”läran om utbildning” och eftersom jag tänker på grundskola blir det i det här sammanhanget ”läran om barns utbildning”.
Finns det en pedagogik som är 100% ”rätt” för att alla barna ska få bästa möjliga utbildning?
Tänk om vi visste hur ”facit” såg ut, d v s hur vi bäst lär ut och lär in saker. Tänk vilket försprång vi skulle ha jämfört med de som inte har den kompetensen. Om man tittar på några av de som influerat dagens skola så är nog de flesta överens om att ingen sitter på ett ”facit”, d v s att ingen har lyckats hitta det som är svaret på frågan jag beskrev ovan, men att alla har delar som är intressanta ur ett pedagogiskt perspektiv i letandet efter den optimala pedagogiken.
Exempel på några pedagogiska inriktningar som influerat dagens skola:
John Dewey (1859-1952) myntade uttrycket ”learning by doing” som fått stort genomslag inom pedagogiken. Kunskap måste ha verklighetsanknytning för att kunna bli till nytta.
Célestin Freinet (1896-1966) vars idéer ligger till grund för Freinetrörelsen med sitt aktiva elevcentrerade arbetets pedagogik. som bl a lyfter fram att barn inte ska matas med fakta, utan istället forska och ställa egna hypoteser om världen.
Lev Vygotskij (1896-1934) har varit inflytelserik inom pedagogik och utvecklingspsykologi. Barns utveckling sker i samspel med omgivningen är en grundtes han lyft fram. ”Den proximala inlärningszonen” är ett uttryck han myntat. Omgivningen är helt avgörande enligt Vygotskij och sociala faktorer påverkar intelligensen.
Jean Piaget (1896-1980) är mest känd för sin teori om barns utvecklingsfaser. Enligt Piaget genomgår alla barn samma faser och vid ungefär samma ålder (även om det finns en viss variation åldersmässigt). Enligt honom kan barn inte tillgodogöra sig kunskap som är för avancerad för barnets biologiska utvecklingsstadium.
Howard Gardner (1943-) som lanserat teorin om de sju intelligenserna år 1983. Sexton år senare utökade han intelligenserna med två till, så att i nuläget refererar Gardner till nio intelligenser (lingvistisk, musikalisk, visuell/spatial, kroppslig/kinestetisk, social, självkännedom, logisk-matematisk, naturintelligens och existentiell). Han menar att en eller ett par av dessa är mer framträdande hos en individ (vilken/vilka varierar från individ till individ) och att alla nio måste stimuleras i undervisningsmiljön.
De flesta formulerade sina teser och teorier för väldigt länge sedan (ca 70-130 år sedan). Då visste man inte särskilt mycket om hjärnan om man jämför med vad hjärnforskare vet i dag (även om det fortfarande finns väldigt mycket som forskarna inte vet om hjärnan). Jag efterlyser härmed en grupp av begåvade personer som hjälper till med att ta fram en ny pedagogisk modell för framtidens skola. Det är viktigt att de som deltar inte har förutfattade meningar, utan istället är öppna för det som forskningen om hjärnan visar fungerar.
Några personer som jag skulle vilja ha med i denna grupp är
Mattias Ribbing – f d svensk mästare i minne. Mattias har varit med och översatt (till svenska) och vidareutvecklat en modell för hur man kan träna upp sin förmåga att minnas saker. I skolan har man traditionellt sett använt t ex minnesramsor för att komma ihåg saker och ting. Det är ett väldigt ineffektiv sätt att komma ihåg saker. Eftersom det finns en välfungerande teknik man kan lära sig (att minnas m h a bilder) borde alla elever som går i grundskolan få lära sig den tekniken! Det kanske finns vissa läsare som undrar vad det ska vara bra för, då nästan all fakta finns tillgänglig genom att söka på internet. Mattias har själv beskrivit hur mycket förmågan att minnas har hjälpt honom., t ex genom att han memorerat alla amerikanska presidenter (när man kan tekniken tar inte det särskilt lång tid att göra). Dessa blir då som ett ”skelett eller en tidslinje” där han kan lägga in alla andra händelser som har med USA att göra som han stöter på. Faktakunskaperna hjälper således till att skapa en förståelse för den amerikanska historien som man inte kunnat få om man inte hade haft koll på presidenterna.
Torkel Klingberg – En svensk forskare som genom sin forskning bl a intresserat sig för hur hjärnan fungerar och arbetsminnets inverkan på inlärningsförmågan. Genom Torkel Klingberg kan man säkerligen komma i kontakt med andra hjärnforskare som har en självskriven plats i gruppen.
Två outsiders som jag skulle vilja se i gruppen är Daniel Coyle som skrivit boken ”The talent code” (har du inte läst boken ska du göra det!) och Daniel H. Pink som bl a skrivit boken ”Drive” som handlar om vad som motiverar människor.
Självklart behöver gruppen även någon forskare som är expert på barns utveckling i allmänhet.
John Hattie som har sammanställt befintlig forskning över vad som fungerar och inte fungerar i undervisningen är en annan person som skulle kunna tillföra en hel del intressant till gruppen.
Vem vill du se i en sådan grupp? Kommentera gärna i kommentarsfältet!
En intressant reflektion i sammanhanget är att när jag Googlar på ordet ”skolpedagogik” får jag endast 3 790 träffar. Ordet pedagogik ger mig 1 250 000 träffar. Jag trodde det fanns en stark koppling mellan skola och pedagogik…
Mig själv vill jag se där – som skolöverläkare ser jag rent kliniskt de barn som har svårigheter med sin koncentration, motivation, inlärning, arbetsminne, kognition och annat. Det känns som att kopplingen mellan forskning och barnen behöver överbryggas för att spridas i skolorna.
Dessutom drivs jag av att förklara hjärnforskningen på begripligt och lättillgängligt sätt – både för och om barn och vuxna.
/Kristina