När det skrivs något om skolan bildas genast ett ”skyttegravskrig” i kommentarsfältet på sociala medier. Dagens exempel är artikeln i DI. Bägge sidor på facebook är övertygade om att deras sätt att se på saken är rätt och att den andra sidan har helt fel i sitt sätt att se på saken. Jag tänker genast ”fram med popcorn och bänka dig: nu börjar det…” ;o)
Skämt åsido, jag tänker att det är intressant att olika perspektiv beskrivs i textform, ty när jag läser en text om skolan påbörjas en tankeprocess som inte skulle skett om jag inte läst texten. Däremot tror jag att det är dödfött att försöka övertyga någon annan att denne har fel i kommentarsfältet; hur ofta har du ändrat åsikt för att någon annan beskrivit en annan syn på saken i en specifik fråga i ett kommentarsfält? Jag skulle tro att det i stort sett aldrig sker, utan det som istället sker är att man triggar igång ett försvarstänk som cementerar befintlig syn. Därav skyttegravsliknelsen i början av texten.
En central fråga som vi nog oftast har i bakhuvudet, men som ofta försvinner när det känslomässiga kopplas in i diskussionerna är ”Är det bra för eleverna?”
Om svaret är att det är bra för eleverna ska vi göra det (under förutsättning att det är genomförbart förstås; allt som är bra för eleverna går tyvärr inte att genomföra).
Fördelen med att ställa frågan ”Är det bra för eleverna?” är att man då kan sortera bort sådant som vi gör för någon annans skull och som faktiskt inte skapar en bättre skola för eleverna. Det blir således ett större fokus på ”rätt” frågeställningar, d v s de som gör en skillnad i klassrummet (eller var eleverna befinner sig, men än så länge är de flesta eleverna i Sverige i ett klassrum under lektionstid).
En annan stor vinst är att vi kommer bort från perspektivet att man är för eller emot en specifik fråga. För betyder istället att det är bra för eleverna och mot att det är dåligt för eleverna. Då blir valet enkelt om man ska vara för eller emot!
Det finns förstås en stor svårighet, det är inte altid så lätt att veta vad som är bra för eleverna. Ett tydligt exempel är betygsfrågan – är det bra eller dåligt med betyg i år 4? I Finland förstår man inte ens att detta är en fråga som behöver diskuteras. Där är det självklart att eleverna kan få/får betyg från låg ålder. Detta betyder dock inte per automatik att detsamma skulle vara det bästa i Sverige. Skolan är en del av samhället och kontexten skiljer sig från ett land till ett annat. Olika kulturer och traditioner kan innebära (i vissa frågor) att det som är bra i ett lands skolsystem inte behöver vara lika bra i ett annat lands skolsystem. Därför är det viktigt att det sker forskning i svenska klassrum för att ta reda på vad som fungerar bra i den kontext som de svenska eleverna befinner sig i. När det gäller frågor där vi inte vet om det är bra för eleverna eller inte måste vi ta reda på (i den mån det går; forskning i ett klassrum kommer aldrig att kunna ge någon exakt sanning i ren vetenskaplig mening, men de kan ge tillräckligt stöd för att visa om en åtgärd ger bra eller dålig(t) effekt/resultat) det. Det vore önskvärt att vi tar reda på detta innan vi utsätter eleverna för experiment där vi är osäkra på utfallet. Genom åren har det varit gott om sådana experiment i den svenska skolan. Ibland kommer de uppifrån och ibland handlar det om metoder som blir populära och får stor spridning. Jag menar inte att man inte får/kan testa nya metoder med sina elever, men då tycker jag att man ska vara tydlig med att så är fallet samt utvärdera regelbundet för att se om de ger önskat resultat. Viktigt att involvera eleverna i utvärderingarna! Här kan det vara så att en lärare lyckas väldigt bra med en metod och en annan lärare inte alls lyckas lika bra med samma metod (se tidigare blogginlägg). Det är inte konstigt, utan det beror troligen på flera faktorer, bl a lärarens helhetsförståelse för metoden och styrdokumenten, hur läraren är som person (d v s vissa sätt att undervisa/arbeta passar bättre för vissa personer och sämre för andra), lärarens engagemang när man använder metoden etc. En jämförelse från idrotten: När ett idrottslag lyckas bra en säsong och vinner SM-guld lyfter man ofta fram något konkret som förklaringsmodell till framgången, t ex att man använder en ny träningsmetod, ett nytt kosttillskott, bra mental träning etc. Nästa säsong när man inte lyckas lika bra blir min fråga har man slutat med det som var framgångskonceptet förra säsongen eller är det så att analysen av vad som leder till framgång är förenklad? Det sistnämnda gäller nästan alltid. Det är svårt att säga vad som ger framgång, eftersom det är massor av faktorer som samverkar. Likadant är det i skolan. Resultaten i skolan är en kombination av allt som görs i skolan. Därför är det viktigt att ha ett långsiktigt hållbart perspektiv när vi inför nya saker i skolan. Frågan ”Är det bra för eleverna?” är ett hjälpmedel för att se till att vi gör sådana förändringar som är långsiktigt hållbara.
Några områden i skolan där vi kan ställa frågan ”Är det bra för eleverna?”
LGR-11 – är den skriven på ett sätt som är bra för eleverna?
Här tror jag att de flesta är överens om två saker
Läraren måste översätta/tolka det som står i LGR-11 och berätta för eleverna vad det betyder. Det innebär att det blir olika tolkningar i olika klassrum. Därmed tappar svensk skola i likvärdighet (vilket kan vara okej om vi är medvetna om det och tycker att likvärdigheten inte är det viktigaste).
Betygssättningen ”straffar” eleven för det kunskapskrav där eleven uppvisar lägst kvalitet, vilket skapar en skola där eleverna inte belönas för det de är bra på utan bestraffas för det de är sämst på. Det riskerar att öka andelen elever som tycker att de inte är någon idé att anstränga sig, då man ändå inte höjer sitt betyg (om man inte förmår höja det kunskapskrav som håller nere ens betyg).
Är dagens skollokaler bra för eleverna?
I vissa skolor är svaret bra och i andra skolor är svaret nej. Här finns en hel del att göra.
Är de undervisningsmetoder som används på bred front idag bra för eleverna?
Här är nog svaret att en del metoder är bra (och framförallt när de används av lärare som använder dem på ett bra sätt) medan en del andra i framtiden kommer att ses som metoder som inte hade i skolan att göra överhuvudtaget. Det man kan säga generellt är att varierad undervisning är det som fungerar bäst och om en lärare har fler olika metoder till förfogande är det positivt – men bara om man använder rätt metod vid rätt tillfälle.
Är läxor och läxläsningshjälp bra för eleverna?
En fråga som diskuterats mycket i skolsverige den senaste tiden och som jag tycker borde vara en ickefråga. I korthet kan man säga att det går att ha en bra skola för eleverna både med och utan läxor. Har man läxor ska de vara genomtänkta – fel sorts läxor är definitivt inte bra för eleverna. Läxläsningshjälp kan vara bra för vissa elever. Jag tror personligen inte att tiden vi har eleverna skolan är problemet (d v s att längre skoldagar är lösningen) och därför skulle jag personligen inte lägga fokus på läxläsningshjälp om jag skulle förbättra skolan i Sverige.
Är betyg bra för eleverna?
En svår fråga där det nog inte finns något enkelt svar. Det jag ser är att det blivit för stort fokus på betygen från elevernas sida i skolan i Sverige (både i grundskola och på gymnasiet) som tar bort fokus från att lära sig saker och att ha med sig kunskaper. Vi måste komma bort från tänket att eleverna går i skolan för betygens skull. Betygen är ju inträdesbiljett till nästa skola så som det ser ut ur elevperspektiv idag. När eleven väl kommit in till nästa skola är det kunskaperna eleven har med sig som är det intressanta, inte betygen. Eleverna går i skolan för att lära sig saker! Jag tror inte att betygen själva är lösningen på det problemet, utan det är flera faktorer som samverkar. Jag hade själv betyg från tidig årskurs, men det var i en annan kontext, så jag kan inte säga att jag vet svaret på frågan. Däremot tror jag på tydlig resultatuppföljning (t ex när det gäller eleverna läs- och skrivkunnighet och andra basfärdigheter) och jag tycker att ”vänta och se”-mentaliteten varit förödande för eleverna och skolans resultat. Självklart kan vi inte förvänta oss att alla elever lär sig läsa samtidigt, men de som uppvisar svårigheter med detta måste få rätt stöd tidigt!
Summativ och formativ bedömning är en annan fråga som diskuterats flitigt på senare tid. Är det bra för eleverna?
Mitt korta svar är att det finns inget motsatsförhållande (som en del vill ha det till). Bägge finns, ska finnas och ska användas vid rätt tillfälle.
Är dagens system med politiska val och förändrad skolpolitik när annat parti får makten bra för eleverna?
Här är nog många överens om att det inte är det. En politisk enighet över blockgränserna vore bra för eleverna.
Du kan själv fylla på med frågor som rör skolan där du ställer frågan ”Är det bra för eleverna?”
