Målstyrning i skolan – hur gör man?

”Om du inte vet vart du är på väg, hur ska du veta när du är framme?” beskriver varför jag tror stenhårt på målstyrning.

Ända sedan läroplanen 1994 har grundskolan i Sverige varit målstyrd. Då det är många (både lärare och elever) i skolan som inte är vana att jobba målstyrt tänkte jag försöka hjälpa till genom att beskriva hur jag ser på målstyrning i skolan.

I läroplanen från 1994 hade man ”mål att uppnå” och ”mål att sträva mot”. Detta var en olycklig uppdelning, då den både försvårade målstyrningen samt skapade en förvirring över vad som egentligen menades och hur man skulle tolka läroplanen. ”Mål att sträva mot” var egentligen inte mål i det mening som målstyrning innebär, då de var formulerade på ett sådant sätt att man inte kunde avgöra om man nådde dem eller inte, vilket är själva kärnan i målstyrning. Läroplanen 2011 övergav dessa formuleringar och nu använder man ordet kunskapskrav istället. Kunskapskraven består till största delen av förmågor som eleverna ska utveckla och ytterst lite i kunskapskraven handlar om specifika faktakunskaper som eleverna ska uppvisa. Inom idrotten som jag varit involverad i under flera årtionden är det helt naturligt att jobba målstyrt och mycket av mitt tankesätt när det gäller målstyrning i skolan har jag lånat från idrotten. I min text nedan använder jag ordet mål när jag syftar på att jobba målstyrt och ordet kunskapskrav när jag syftar på läroplanen och de ”mål” som i läroplanen heter kunskapskrav.

När det gäller målstyrning är det viktigt att förstå grundtanken så att man vet vilka delmoment där det finns ”en mall” att följa och vilka delmoment som man själv kan styra över.

En översiktsmodell över delar av målstyrningsmodellen.

 

Steg 1 Kartlägg nuläget, d v s var gruppen/individerna befinner sig just nu. Har man som lärare haft eleverna tidigare har man bättre förkunskap om vad eleverna kan/inte kan och då blir kartläggningen lättare. Jag exemplifierar genom att ta en klass med elever som ska lära sig hur man genomför en naturvetenskaplig laboration och hur man utvärderar laborationen genom att skriva en labbrapport i NO. Läraren börjar då med att ta reda på vad eleverna kan från tidigare. Hur läraren gör rent praktiskt varierar beroende på läraren själv, eleverna i klassen och lärarens relation till eleverna samt hur länge läraren känt eleverna. Om det handlar om elever som läraren inte haft tidigare kan läraren genomföra en enkel laboration  och låta eleverna skriva en labbrapport. På det sättet bör läraren få en bra bild av vad eleverna behärskar och vad de behöver utveckla.

Steg 2 är att välja ut lämpliga mål (d v s kunskapskrav i läroplanen) utifrån elevernas nuläge. Läraren väljer ut de kunskapskrav som är relevanta från läroplanen. Exempel på kunskapskrav som kan vara relevanta i exemplet med labbrapporten:

–       Eleven kan söka naturvetenskaplig information och använder då olika källor och för underbyggda resonemang om informationens och källornas trovärdighet och relevans.

–       Eleven kan använda informa­tionen på ett fungerande sätt i diskussioner och för att skapa texter och andra framställningar med anpassning till syfte och målgrupp.

–       Eleven kan genomföra fältstudier och andra undersökningar utifrån givna planeringar och även enkla frågeställningar och planeringar som det går att arbeta systematiskt utifrån. I undersökningarna använder eleven utrustning på ett säkert och sätt. Eleven kan jämföra resultaten med frågeställ­ningarna och drar då slutsatser med koppling till biologiska/fysikaliska/kemiska modeller och teorier. Eleven för resonemang kring resultatens rimlighet och på hur undersökningarna kan förbättras. Dessutom gör eleven dokumen­tationer av undersökningarna med tabeller, diagram, bilder och skriftliga rapporter.

Kunskapskraven ovan är från årskurs 9 och jag har tagit bort de värdeord som graderar elevernas prestation (E-, C- respektive A-nivå). Jag väljer kunskapskraven för år 9 då jag jobbar på högstadiet och är mest förtrogen med dem. Självklart kan man använda kunskapskrven för år 6 istället och göra samma sak. Jag tänker mig att exemplet med laboration och utvärdering av laboration sker i år 7 med en klass som är ny för läraren.

När man sätter upp mål ska målet/målen vara ”SMART”. Förkortningen SMART står för

Specifika

Mätbara

Accepterade

Realistiska

Tidsbestämda

Ibland pratar men om SMARTA mål. Det sista A:et står då för ”Attraktiva”. Eftersom skolans mål (kunskapskrav) är  förbestämda är det inte alltid så lätt att påverka om de är attraktiva eller inte.

Det betyder i praktiken i skolan att om man inte är van att sätta upp mål så är det absolut viktigaste att de är mätbara och att det finns en tidsgräns för när man bör nå målet/målen. När man blir skickligare på att jobba med mål kan man utveckla hur SMARTA de är.

När det gäller steg 1 och 2 så hör de ihop då kartläggningen måste vara relevant för de kunskapskrav som man ska jobba med. Det innebär att ibland är det befogat att göra steg 2 först och sedan steg 1.  

Illustration av Kajsa Gemvall

Steg 3 För att arbetet med att nå målet/målen ska bli hanterbart för eleverna sätter läraren och eleverna tillsammans upp tydliga delmål. Även dessa ska vara mätbara, d v s eleverna måste veta om de når dem eller inte så att de vet om de är på rätt väg eller inte. Det är nu lärarprofessionen kommer in ”på riktigt”. När läraren vet elevernas nuläge och vart man är på väg (målen/kunskapskraven) gäller det att hitta de metoder som är de bästa för att få eleverna från nuläget mot målet. Det är här som den duktige pedagogen varierar undervisningen genom att använde olika pedagogiska metoder samtidigt som läraren använder sina relationer till eleverna för att skapa en delaktighet så att eleverna tränas i att ta ansvar för sin egen inlärning. Feedback till eleverna blir ett viktigt redskap för att de ska utvecklas och komma närmare (eller helst fram till) målet. I det här steget kommer även det centrala innehållet i ämnet in. Vilket ämnesstoff ska läraren och eleverna använda när eleverna utvecklar sin förmåga att laborera och utvärdera laborationerna? När man använder målstyrning på det här sättet och kopplar arbetssättet till kunskapskraven blir det väldigt tydligt att även om målet är viktigt så är resan dit ännu viktigare. Det blir även tydligt att ”faktakunskaperna” inte är det viktigaste, utan att eleverna utvecklar sina förmågor. Eftersom det är dessa som ska betygssättas i slutet av terminen är jag övertygad om att de lärare som behärskar/lär sig målstyrningsmodellen underlättar sitt betygssättningsarbete oerhört mycket. Varje delmål/mål som eleven uppnår är ju ett bra underlag för läraren då eleven ska jämföras gentemot kunskapskraven i betygssättningen!

Steg 4 När läraren och klassen når slutet av den tidsperiod då man jobbar mot ett (eller flera) mål görs en utvärdering. Den utvärderingen ska fungera som en ny nulägesbeskrivning som används när man börjar om från steg 1. Här är det viktigt att man är både summativ (har vi nått målet) och formativ (vad är det som saknas för att nå målet och som eleven/klassen (målstyrningen fungerar både på individ och gruppnivå) behöver jobba vidare med för att nå målet/målen? (Egentligen är utvärderingen en resultatstyrning; de resultat eleverna når ska styra nästa planering. Därför kan man kalla arbetssättet för mål- och resultatstyrning istället. För mig är resultatstyrning en så naturlig del av målstyrning att jag väljer kalla arbetssättet bara för målstyrning.)

Här sker ett väldigt vanligt misstag, särskilt om man inte behärskar målstyrning: när man genomfört utvärderingen så går man vidare till något helt annat oberoende av vad utvärderingen visar. Inte ovanligt är att de elever som inte nått målen får i uppgift att ta igen det som de inte kan/visat hemma. Om de inte klarat det i skolan med stöd av läraren så lär de inte klara att göra det hemma utan lärarstöd heller. Det man istället borde göra är:

1. Om utvärderingen visar att alla nått målet/målen så väljer man ut andra mål/kunskapskrav att jobba mot.
2. Om utvärderingen visar att alla inte nått målet/målen så borde man testa andra metoder, då de man valde första gången inte gett önskat resultat. För att detta ska vara möjligt underlättar det om man inte genomför utvärderingen precis innan man tänkt börja med något annat, utan man gör den istället lite tidigare. Om man avsatt lektioner under fyra veckor till ett ”arbetsområde” så lägger man in utvärderingen efter 3 veckor, så det finns lektioner kvar att ”riktningskorrigera”. Vid varje delmål är det ett utmärkt tillfälle att stanna upp och utvärdera de metoder man valt. Är de effektiva eller ska de bytas ut mot andra? Här kan självklart speciallärare, assistent eller andra stödfunktioner kopplas in om det finns särskilda svårigheter som är ett hinder att nå målet/målen.

När steg 4 är avklarat går man tillbaka till steg 1 och börjar om från början. Den enda skillnaden är att utvärderingen i steg 4 kan vara kartläggning i steg 1 (beror på om man kommer att fortsätta med samma kunskapskrav eller om man fortsätter med andra).

Några tips när det gäller att arbeta målstyrt:

–       Alla är nybörjare i början. Förvänta dig inte att allt fungerar perfekt första gångerna, men se till att du är lyhörd och lär av dina misstag.

–       Blanda inte ihop mål (vart man ska) och metod (hur man ska ta sig dit)

–       Se till att de mål som sätts upp är mätbara (d v s att man vet om man når dem eller inte). Annars blir det som att en idrottslärare säger till eleverna att de ska ut och springa på en idrottslektion, men hen säger inte hur långt eleverna ska springa eller hur lång tid de ska hålla på. Ska de springa 100m?, 1km?, 5 km? Eller 42 km? Dessa fyra olika uppgifter kräver helt olika strategier (metod) från eleverna. Ska de springa 100 m kan de ge järnet. Är det 5 km det handlar om gäller det att inte gå ut för hårt så att man orkar hela vägen osv.

–       Använd delmål som avstämning om ni är på rätt väg. Är ni det är det bara att fortsätta och metoderna som valts är troligen bra (om det inte är så att det tar alldeles för lång tid att nå första delmålet).  Är ni inte på rätt väg krävs en riktningskorrigering och val av andra metoder.

–       Utvärderingar behöver inte vara skriftliga och omfattande. Det viktiga är att man stämmer av måluppfyllelsen och att man är lyhörd för resultaten (d v s visar de inte vad du vill se så får du inte strunta i utvärderingarna!). Utvärderingarna är egentligen en feedback till din lärarprofession, d v s om du valt rätt metoder i förhållande till var eleverna befann sig och vart de skulle. Se därför inte feedbacken som kritik, utan som en möjlighet att bli en ännu bättre lärare. Ju bättre du känner eleverna desto enklare utvärderingar kan du använda.

–       Resultatet eleverna når måste användas i nästa planering (d v s när du börjar om med steg 1). Det är här en del lärare gör ett annat väldigt vanligt misstag: I början av läsåret gör de en planering för hela läsåret och sedan genomför de den oberoende om de får med sig eleverna eller inte (d v s om eleverna nått delmål och mål eller inte). Om man inte använder målstyrning märker man inte alltid det misstaget och det blir svårt att få med eleverna i planeringen, då den redan är mer eller mindre bestämd innan läraren stiger in i klassrummet första lektionen för läsåret vad eleverna ska jobba med. Om man jobbar målstyrt blir det istället naturligt att prata med eleverna om hur det går med delmål och mål och då lyfter man också över ansvaret för elevernas utveckling till eleverna själva, precis som det står i läroplanen att man ska göra.

–       Ju fler gånger du kommer igenom steg 1 till steg 4, desto lättre blir det att jobba enligt målstyrningsmodellen, så ge inte upp!

–       Målet på sikt är att lära eleverna att jobba målstyrt. Först då kan de ta ansvar för sin egen inlärning på allvar. Når du hit kommer lärarjobbet att vara mer givande än någonsin förr!

– Sätt inte upp för många mål samtidigt. Ett eller två mål  är bättre än fem eller sex. För många mål gör att eleverna blir splittrade och riskerar att inte nå något av målen.

–       Enligt styrdokumenten ska du jobba målstyrt så du begår ett tjänstefel om du inte gör det. Ingen skolinspektör har så vitt jag vet in någon rapport klankat ner på någon skola hittills för att de inte jobbar målstyrt, men eftersom målstyrt arbetssätt underlättar elevbedömningen (särskilt för år 6-9 där betyg sätts) finns det ett stort mervärde i att lära sig hur man gör. Det finns många andra delar av läroplanen som också blir helt naturliga när man jobbar målstyrt, bl a eleven i centrum och att eleven tar ökat ansvar för sina studier och att stressen över ”hur ska man hinna med allt centralt innehåll och dessutom alla förmågor” försvinner, så incitamenten är många.

För den som vill fördjupa sig i målstyrning och vad det innebär för hur man läser läroplanen hänvisar jag till ett tidigare inlägg jag skrivit: http://bit.ly/15Zl3rW